Regeringskris eller MP?

Miljöpartiet har ett oproportionerligt stort inflytande på regeringspolitiken som många gånger är raka motsatsen till socialdemokrati. Även stödpartierna i ”Januariavtalet” har fått mer än de förtjänat, men alternativet är en högerregering vars politik skulle vara direkt arbetarfientlig och hota vårt solidariska välfärdssystem. 

Om nu Miljöpartiet väljer att lämna regeringssamarbetet så är det inget jag sörjer, möjligtvis så blir jag sur och irriterad. Det enda de uppnår är att vi hammar på ruta ett igen, där vi var hösten/vintern 2018 med talmansrundor och budgetkaos.

Undrar vad det beror på?

När man har lite tid över så har man tid att fundera. Just nu funderar jag på M & SD.

När Anna Kindberg Batra först sa att ”jag vill inte att vi moderater inleder samarbeten med Sverigedemokraterna på någon nivå” för att några månader senare säga "vi har haft en princip att inte tala med SD i politiska frågor, det har vi nu ändrat på", så rasade Moderaterna i opinionsundersökningarna och ett halvår senare ”tvingades” hon avgå efter mycket kraftig intern kritik.

Men när Ulf Kristersson några år senare kopierar upplägget plus lite till så hörs inte ett ljud från de egna och i opinionssiffrorna så händer inte mycket.

Min fundering blir då, är det för att Anna Kindberg Batra är en kvinna med dålig tajming, en kvinna med otur eller rätt och slätt en kvinna?

Mer läsning för den intresserade finns hos Jämställdhetsmyndigheten https://www.jamstalldhetsmyndigheten.se/files/2019/07/kvinnor-har-det-tuffare-an-man-inom-politiken-2019-10-24.pdf