För ganska precis trettio år sedan så blev jag utmanad av Torbjörn Larsson, min lärare i statskunskap, som ställde frågan: vad är viktigast, att beslutet är fattat i demokratisk ordning eller att beslutets innehåll är demokratiskt? Jag slet länge med den frågan utan att riktigt kunna svara. Nu tror jag att jag äntligen kan svara på frågan.
Det jag förstod direkt var att frågan pekade på det grundläggande i vad som definierar ett styrelseskick som respekterar och inkluderar medborgarna.
Varje avsteg från någon av dessa pelare i den demokratiska beslutsprocessen, hur små dessa steg än må vara, så underminerar de det plan vi menar när vi refererar till det ”sluttande planet”. Ord som ”politikerförakt” och ”pampvälde” ploppar liksom upp som ett brev på posten.
Att inom den politiska beslutsprocessen låta målet helga medlen är ett sådant steg. Att låta prestige gå före rätt är ytterligare ett steg. Vilket steg som till slut får det att tippa över vet vi aldrig. Det enda vi vet, är att då faller vi ner i diktaturens avgrund.
Frågan var avsiktligt felställd. Det finns inget antingen eller. Vi får aldrig göra avkall på det något av dessa fundament. Båda är lika viktiga borde jag ha svarat den där vårdagen 1989.
Det var inte sex års universitetsstudier, det var sex år som praktiserande oppositionspolitiker i moderatstyrda Vallentuna som till slut knäckte docent Larssons tankenöt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar