Partivänner, mötesdeltagare!
Idag vill jag att vi lyfter blicken lite. Vårt Vallentunas välmående är visserligen viktigt och det som många gånger ligger oss närmast hjärtat, men vi är inte en liten ”ö” som inte behöver hjälp eller som behöver hjälpa andra. Vi är en del av Stockholmsregionen, vi är en del av Sverige, en del av Europa och hela den här planeten som vi delar med 8 miljarder andra medmänniskor.
Några som behöver vår hjälp just nu är Ukrainas folk. För så länge Ryssland fortsätter sitt bestialiska krig mot Ukraina så måste vi ge det ukrainska folket allt stöd och solidaritet vi förmår. Det är inte bara ”deras” krig, det är ett krig som berör oss och våra grannar i högsta grad. Ett krig som inte bara stakar ut framtiden för Ukraina, utan även är avgörande för hur Sveriges framtid kommer se ut.
Samtidigt som vi ger Ukraina det stöd de behöver, så måste den svenska beredskapen återuppbyggas. Det är allt från kanoner till välfärden och allt annat som måste kunna fungera i kris eller krig.
Kriser är inget vi kan planera eller schemalägga. Vi kan möjligen försöka förebygga eller fördröja dem en tid. Men kommer det en kris så får vi inte stå handfallna. Innan Ukraina så var det pandemin som satte oss på prov. Nu har återuppbyggnaden av vår beredskap kommit igång och det innebär att bl.a. försvarsmaktens budgetanslag fördubblats på några år. Även den civila beredskapen som måste förstärkas kräver stora resurser. Hur ska vi tillsammans kunna finansiera detta? Är det genom att nedmontera välfärden och ta pengarna från barn och sjuka eller är det genom att vi skattebetalare betalar in lite mer i skatt och att de med de högsta inkomsterna betalar mest?
Hur den nuvarande högerregeringen med stöd av Sverigedemokraterna tänker göra går inte att ta miste på. I deras första budget sänktes skatten för de rikaste med 13 miljarder och statsbidraget till kommuner och regioner för att kunna ge hos en välfärd med skola, vård och omsorg blev bara hälften av det som behövs. Det regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna gör är att de nu skapar en kris, en välfärdskris, och de gör det med berått mod!
Låt det inte heller råda någon tvekan om vad vi Socialdemokrater väljer. Aldrig kommer vi tillåta att välfärden nedmonteras för att finansiera skattesänkningar. Vård, skola och omsorg sätter vi alltid först. Jämför högerregeringens skattesänkning och halverade stödet till värdfärden med det socialdemokratiska budgetförslaget där kommunerna och regionerna skulle fått det dubbla för att inte behöva spara på välfärden.
I vårbudgeten som presenterades för några veckor sedan visar på deras tondövhet, de har inte lyssnat på kommunerna, regionerna eller hushållen.
Hushåll som nu pressas ekonomiskt som aldrig förr med skenande energipriser och matpriser. Barnfamiljer som varje månad måste ta av sina sparpengar för att kunna betala förskoleavgiften till kommunen. Pengar som var tänkta till att skapa trygghet i framtiden, men istället blir en krockkudde för regeringens misslyckade ekonomiska politik, en politik där de som har minst får betala mest.
Kommuner där skolorna visar på höjda genomsnittliga meritvärden samtidigt som andelen elever som lämnar skolan utan godkända betyg ökar. En skola där de starkaste blir starkare samtidigt som de svagaste blir svagare. En skola där klyftan mellan elever, en skola som inte är till för alla.
Vi ser hur regionerna kämpar med ekonomin. I många regioner planeras för nedskärningar både i vården och i kollektivtrafiken. För Sverigedemokraterna och högerregeringen är det uteblivna stödet till regionerna en medveten politik, där man vill slå sönder den offentligt finansierade vården för att ge plats för den privata vården. En vård som inte ger vård efter behov, en vård där den med tjockast plånbok står först i kön samtidigt som vårdföretagen gör miljardvinster.
När jag ser regeringens ekonomiska politik som misslyckad så, ser Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna det som en lyckad politik. En politik vars enda syfte är att vidga klyftan mellan rika och fattiga, mellan de som har och de som inte har, mellan starka och svaga.
Det finns faktiskt en kris vi känt till och kunnat förbereda oss för länge och det är klimatkrisen. Vi har länge känt till att polarisarna smälter, ozonhålet växer, att klimatet förändras. Vi har t.ex. kunnat se att 60% av planetens vilda djur har utrotats de senaste 50 åren.
Under de senaste socialdemokratiska regeringarna så har vi tagit oss an uppgiften att klara klimatkrisen genom att modernisera Sverige och ställa om till ett fossilfritt Sverige. Vi har tekniken, kunnandet och viljan. Se bara på hur den gröna industrin växer och utvecklas i Skellefteå, Boden, Eskilstuna, Västerås.
Det högerregeringen nu tillsammans med Sverigedemokraterna istället väljer är att bedriva ett kulturkrig mot klimatomställningen. Med förklaringar som att Sverige är ett så litet land, med så få människor att det spelar ingen roll för klimatet om vi ändrar vår livsföring, att det är en droppe i havet.
Att det vore bättre om de stora länderna med hundratals miljoner invånare, de som förorenar mest ändrade på sig först och sedan kan vi hjälpa till lite grann på slutet.
Så resonerar bara den som inte förstått att det är samma luft vi andas, samma vatten vi dricker, att det är samma planet vi bor på. Så resonerar bara den som sätter jaget före laget och låter plånboken gå före behovet.
Vi har idag en regering som tillsammans med Sverigedemokraterna leder i helt fel riktning. En riktning som ökar motsättningarna och vidgar gapet mellan de som har och de som inte har. En riktning som ställer grupper och människor mot varandra. Nej, det vi behöver är sammanhållning, rättvisa för hela Sverige, ett solidariskt Sverige där vi ställer upp för varandra.
Nästa val måste vinnas och Sverige behöver då en riksdag som inte har högermajoritet. Vid nästa val så har Sverige haft en riksdag med högermajoritet i 20 år. Det måste vi ändra på.
Därför måste vi ta ut riktningen för ett framtida Sverige redan nu. Vi ska vara partiet som säger som det är och som gör det som krävs. Bara då kan Sverige bli mer som Sverige. Ett Sverige som håller ihop, ett Sverige som är solidariskt, ett Sverige som är för alla.
Det finns inga genvägar, det finns bara hårt och envist arbete. Ett arbete som vi ska göra tillsammans när vi samtalar på torgen, vid dörren eller vid fikabordet. Det arbetet börjar här, här i Vallentuna, där vi, du och jag tillsammans, bygger ett bättre Vallentuna, ett bättre Sverige.
Tack kamrater!
