Att de gamla grekerna redan för 2000 år sedan insåg att vi behövde ett sådant ord är fascinerande.
De som drar den gamla klyschan om att idrott och politik inte hör ihop för att försvara Internationella Olympiska Kommitténs korkade beslut att låta ryssar och belaruser delta på OS är komplett historielösa.
Syftet med de moderna olympiska spelen var att hindra stridigheter mellan nationerna och skapa fred. Om det inte är politik så blir frågan vad är då politik, investeringsbudgetar för gemensamma avloppsanläggningar?
När man läste alla kommentarer igår om den högerkonservativa budgeten så inser man att det finns en irrationell knasighet i hur man reagerar.
När ett parti man inte röstat på sviker sina vallöften så tar det hus i helvete och när det parti man röstade på sviker sina så är man tystare än en tibetansk munk som avgivit tystnadslöfte. Borde det inte vara tvärtom?
(Jag vet, jag är också en kålsupare, därav reflektionen)
Våra välfärdssystem har sakta men säkert urholkats av marknadsliberala experiment. Experiment som resten av världen kastat på sophögen.
Barnen har blivit till vinstgenererande produktionskapital, vårdbehövande är kunder, där de kunder som ger bäst vinstmarginalalltid står först i kön, de vars behov samtidigt är minst. Hela tiden väcks frågan om den ojämlika skolan.
I Sollentuna så skriker ett moderat kommunalråd högt om att stoppa den fria skoletableringen, ja ni hörde rätt. En moderat som inte vill få ännu en "Internationell" friskola till sin kommun eftersom det riskerar att utarma den kommunala skolan, en kommunal skola som inte drivs av vinstintressen. Utan drivs av att ge barnen en rättvis skola med jämlika chanser.
Tror ni att hon kommer nå framgång med sitt skrik? Nej, eftersom de som sätter stopp för alla förslag om begränsningar för friskoleetableringar är Borgarna i riksdagen, med Moderaterna i spetsen.
Istället väljer de att berika sina kompisar, kompisar som idag sitter i skolkoncernernas och vårdföretagens bolagsstyrelser, bolag som skickar vinsterna till brevlådeföretag i skatteparadis istället för att ge barnen en jämlik skola de har rätt till, istället för en rättvis vård, en vård efter behov.
Vi har en vård där den som har den bästa ekonomin köper sig före i kön. Där den rikaste regionen har de längsta köerna till akutvården samtidigt som vårdvalens privatkliniker överöser nästan friska stockholmare med ofta onödig vård.
Vård som Moderaterna tillsammans med de andra allianspartierna och Miljöpartiet gärna betalar för. Istället för att ge den vård som inte kan anstå de resurser den behöver.
Att kamouflera det som valfrihet är både falskt och lögnaktig. Vem är det som kan välja? På Östermalm, med cirka 34 tusen kvinnor finns 21 gynekologiska mottagningar. I Vallentuna noll, i Täby Noll, i Vaxholm noll, i Österåker noll.
Så bara i Nordostsektorn så saknar över 66 tusen kvinnor möjlighet till gynekologisk vård i sin hemkommun. Är det någon här som tror att dessa 66 tusen kvinnor valt att ha det så. Nej, det är de 21 vårdvalsmottagningarna på Östermalm som valt åt dem.
Att privata skattefinansierade och vinstdrivande vårdföretag kan välja sina kunder, det är det som moderaterna kallar valfrihet.
Att friskolornas kösystem skulle vara ge alla barn en möjlighet att välja den skola de helst vill gå i är också en lögn kamouflerad som valfrihet.
Det är inte ett fritt val för alla, den som är nyinflyttad hamnar alltid sist i kön, den som inte placerar barnen i kön innan de checkar ut från BB hamnar sist i kön.
Vårdföretagen och friskolorna kan precis som en ohederlig krogvakt alltid säga att det är fullt, för att lite senare hälsa välkommen till de som de tycker passar in.
De som försvarar vårdval och friskolans valfrihet är samma partier som sätter jaget före laget och låter plånboken gå före behovet. Politiker som gör skillnad på rik och fattig, som gör skillnad på ljus och mörk,som gör skillnad på de som kommer härifrån och på de som kommer utifrån.
Vi socialdemokraterna har svaret på denna utmaning. Därför vill vi sätta stopp för vinstjakten, nya privatiseringar och gräddfiler. För oss socialdemokrater är det självklart. Välfärden ska vara skattefinansierad och fördelas efter behov – inte efter köpkraft. Det är en förutsättning för ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige.
En bra och fungerade välfärd är för många en självklarhet, men det är inte en självklarhet att de som arbetar i välfärden ska bra arbetsvillkor och en fungerande vardag.
Otrygga anställningar och ofrivillig deltid har länge varit norm för stora personalgrupper, trots att det är väl känt vad det innebär för såväl de anställda som kvaliteten i välfärdsverksamheterna
I Vallentuna så utförs en tredjedel av allt omvårdnadsarbete av timanställda. Det är en anställningsform som innebär att samma ögonblick som arbetspasset är slut för dagen så upphör också anställningen.
I LO-distriktet i Stockholms läns rapport "Bästa och sämsta arbetsgivarkommun i Stockholms län 2020" så framgår det attVallentuna kommun är näst sämst när det gäller anställningsvillkor.
En tredjedel av omvårdnadsarbetet utförs av deltidsanställda. Alliansen i Vallentuna försvarar sig återigen med ordet "valfrihet". Den som lyssnade på kommunfullmäktige sista januari i år kunde då hör att "det finns även medarbetare som av olika anledningar vill arbeta deltid eller per timme". Men har alliansen frågat varför vissa vill arbeta deltid? Nej, det vågar de inte.
De svar jag fått när jag frågat är:
- "Jag orkar inte jobba heltid eftersom arbetet är så tungt och stressigt. jag hinner inte återhämta mig mellan passen"
Det är inte valfrihet!
Vi socialdemokraterna har svaret på denna utmaning. I vårt starka samhälle har alla som arbetar en lön som de kan leva på. Ett samhälle där alla som kan jobba har rätt till en trygg anställning på heltid med arbetsvillkor som ger möjlighet till ett långt arbetsliv utan att drabbas av ohälsa.
Ska vi klara av dessa utmaningar så krävs stora insatser och att vi samarbetar, inte bara här i Vallentuna eller i Sverige. Det är ett globalt projekt som kräver att vi hjälps åt, tillsammans.
Jag tänker därför läsa några rader ur inledningen av det partiprogram som beslutades för 10 år sedan, samma år som jag blev medlem i socialdemokraterna.
Tillsammans kan vi skapa en bättre framtid. Den viktigaste lärdomen av socialdemokratins historia är just detta: samhället går att förändra.
När socialdemokratin växte fram levde många människor fortfarande i föreställningen att tillvaron avgjordes av ödet eller av en oåtkomlig högre makt. Människan kunde själv inte göra särskilt mycket för att ändra villkoren.
Arbetarrörelsens främsta uppgift blev att visa att orättvisorna och den sociala misären hade att göra med brister i samhällets organisation, och att denna organisation inte var given. Människorna kan ta makten.
Också i vår tid kan man höra att förändringar inte är möjliga, att vi måste anpassa oss till vad som bestäms av krafter, som vi inte kan påverka. Socialdemokratins svar är detsamma som det alltid varit: Genom demokratin kan vi tillsammans förändra och förbättra samhället.
Vi socialdemokrater har kunnat påverka samhällets utveckling därför att vi varit övertygade om hållfastheten i våra idéer. Men också för att vi varit lyhörda, dragit lärdom av gjorda erfarenheter och mött nya utmaningar med ny kunskap.
Tillsammans kan vi bygga ett samhälle där alla lever ett bättre liv, känner frihet och framtidstro.
Med de orden kamrater så ser vi fram emot en valrörelse vars resultat ger oss möjlighet att göra oss av med dessa orättvisor och skillnader.
Det här året var det år vi trodde skulle vara slutet på pandemin, men så blev det inte. Istället kom nya virusvarianter och smittvågor som innebar restriktioner och utmaningar i vårt arbete. Men vi har ändå kunnat arbeta med att föra fram vår politik och våra budskap på olika vis.
Under våren så anställdes vår tidigare ekonomichef Annika Hellberg som kommundirektör efter att Victor Kilén sagt upp sig och istället bli stadsdirektör i Nacka. Några av hennes viktigaste arbetsuppgifter är att försöka minimera påverkan på kommunens bostadsbyggnadsplanering p.g.a. Trafikverkets riksintresseprecisering samt att projektet med Roslagsbanan till city förverkligas i tid och inom budget.
Månaden började med partikongress, visserligen via TV, men ändå spännande att kunna följa med i debatten och besluten om i vilken riktning Socialdemokraterna ska verka i framtiden. Men beslutet som fick mest uppmärksamhet var givetvis val av ny partiordförande och statsministerkandidat, att Magdalena Andersson valdes var ingen överraskning.
Det som överraskade lite och skapade det stora rubrikerna var det som hände efter kongressen när Vänsterpartiet och Centerpartiet försökte klämma in så mycket de bara orkade i sina krav för att ställa sig bakom valet av Sveriges första kvinnliga statsminister. När sedan Miljöpartiet mer eller mindre överraskande hoppade av ett regeringssamarbete efter att Centern lade ner sina röster i budgetomröstningen gjorde inte oredan mindre. Men fr.o.m. idag så har vi äntligen en kvinnlig statsminister och en handlingskraftig regering som kan driva Socialdemokratisk politik fram till valet nästa år.
På fullmäktige debatterades bl.a. vår motion om ”Heltid som norm”. Där vi menar att minst 90% av alla tjänster ska vara trygga tillsvidareanställningar och att minst 90% ska vara anställningar på heltid, med en lön som räcker till att försörja sig själv och sin familj. I sitt svar menade Alliansen att det redan är över 90% tillsvidareanställda. Motiveringen till deras svar var att timanställda inte skulle räknas med eftersom de avslutar sin anställning varje dag när de går hem vid arbetsdagens slut. Alliansen väljer alltså att helt bortse från faktumet att över 30 % av allt arbete inom Kommunals avtalsområde i Socialförvaltningen utförs av timanställda, anställda man inte låtsas om att de finns.
November avslutades med frukostseminarium om ”Arlandaregionens betydelse för utvecklingen av Sveriges konkurrenskraft” med Sven-Erik Österberg, landshövding i Stockholms län, som huvudtalare. ”Arlandaregionen”, som är en samverkan mellan Swedavia och kommunerna Knivsta, Sigtuna, Upplands Väsby och Vallentuna, arbetar med att förverkliga en ”Arlandaförhandling”.
En förhandlingslösning liknande Sverige-/Stockholmsförhandlingen är helt avgörande för vilka infrastruktur- och kollektivtrafiksatsningar som kan bli verklighet och hur bostadsbyggandet kommer utvecklas i samverkanskommunerna.
Tillsammans för ett bättre Vallentuna!
Månaden började med studiebesök i Trastsjöskogen i Österåker som arrangerades av Samverkan Gröna Kilar Nordost. Där fick vi information om bl.a. tillgängligt friluftsliv, ”Naturparkour” och Sagostigen (ett projekt som på ett lekfullt sätt ska locka barn, ungdomar och vuxna att lära sig mer om natur- och kulturmiljö).
Syftet med ”kilsamverkan” är att utveckla naturens innehåll och tillgänglighet för alla. Sedan 2006 bedrivs en samverkan i Rösjökilen mellan Danderyd, Sollentuna, Täby, Upplands Väsby, Vallentuna och Sigtuna. 2008 startade ett liknande samarbete mellan kommunerna kring Angarnskilen och Bogesundskilen. De kilarna berör Vaxholm, Österåker, Täby och Vallentuna. Från 2016 bedrivs samverkan gemensamt i alla tre kilarna. I samverkan ingår också i ideella organisationer, länsstyrelsen, Region Stockholm, andra myndigheter samt universitet och högskolor. Läs gärna mer på https://www.gronakilar.se
Fullmäktige i oktober var det första ”riktiga” med alla ledamöter på plats sedan januari 2020, även nämnderna börjar så smått komma igång med ”riktiga” möten. Också på detta fullmäktige så blev det debatt om kompetensförsörjning och anställningsvillkor för vår personal. Så länge det finns otrygga anställningar i kommunens verksamheter så kommer vi fortsätt att höja våra röster i där vi finns. Att ha ordet ”arbetare” i partinamnet förpliktigar. Enligt LO senaste undersökning så har Vallentuna kommun de näst sämsta anställningsvillkoren av all kommuner i Stockholms län.
Lärarnas Riksförbund arrangerade en skoldag för mig i Karlslunds Södra (Karlsbergsskolan). Jag hann ”gå alla årskurserna”, från förskoleklass till 3:an. Besöket gav en inblick i lärarnas vardag och de utmaningar de ställs inför varje dag. Som grädde på moset så blev det även en nostalgitripp för mig, då jag för 51 år sedan började min utbildningsresa på just den skolan.
Att valrörelsen startat igång kan vi se i att lokaltidningarna nu börjat sammanfatta innevarande mandatperiod, vad som lovats och vad som blivit verklighet. Men också att de intresserar sig för de olika partiernas framtidsvisioner för kommunens utveckling. Så häng med i valrörelsen och bidra med du kan för ett nytt styre i Vallentuna.
Tillsammans för ett bättre Vallentuna!
