01 maj 2023

1 maj

Partivänner, mötesdeltagare!

Idag vill jag att vi lyfter blicken lite. Vårt Vallentunas välmående är visserligen viktigt och det som många gånger ligger oss närmast hjärtat, men vi är inte en liten ”ö” som inte behöver hjälp eller som behöver hjälpa andra. Vi är en del av Stockholmsregionen, vi är en del av Sverige, en del av Europa och hela den här planeten som vi delar med 8 miljarder andra medmänniskor.

Några som behöver vår hjälp just nu är Ukrainas folk. För så länge Ryssland fortsätter sitt bestialiska krig mot Ukraina så måste vi ge det ukrainska folket allt stöd och solidaritet vi förmår. Det är inte bara ”deras” krig, det är ett krig som berör oss och våra grannar i högsta grad. Ett krig som inte bara stakar ut framtiden för Ukraina, utan även är avgörande för hur Sveriges framtid kommer se ut. 
Samtidigt som vi ger Ukraina det stöd de behöver, så måste den svenska beredskapen återuppbyggas. Det är allt från kanoner till välfärden och allt annat som måste kunna fungera i kris eller krig.

Kriser är inget vi kan planera eller schemalägga. Vi kan möjligen försöka förebygga eller fördröja dem en tid. Men kommer det en kris så får vi inte stå handfallna. Innan Ukraina så var det pandemin som satte oss på prov. Nu har återuppbyggnaden av vår beredskap kommit igång och det innebär att bl.a. försvarsmaktens budgetanslag fördubblats på några år. Även den civila beredskapen som måste förstärkas kräver stora resurser. Hur ska vi tillsammans kunna finansiera detta? Är det genom att nedmontera välfärden och ta pengarna från barn och sjuka eller är det genom att vi skattebetalare betalar in lite mer i skatt och att de med de högsta inkomsterna betalar mest?
 
Hur den nuvarande högerregeringen med stöd av Sverigedemokraterna tänker göra går inte att ta miste på. I deras första budget sänktes skatten för de rikaste med 13 miljarder och statsbidraget till kommuner och regioner för att kunna ge hos en välfärd med skola, vård och omsorg blev bara hälften av det som behövs. Det regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna gör är att de nu skapar en kris, en välfärdskris, och de gör det med berått mod!

Låt det inte heller råda någon tvekan om vad vi Socialdemokrater väljer. Aldrig kommer vi tillåta att välfärden nedmonteras för att finansiera skattesänkningar. Vård, skola och omsorg sätter vi alltid först. Jämför högerregeringens skattesänkning och halverade stödet till värdfärden med det socialdemokratiska budgetförslaget där kommunerna och regionerna skulle fått det dubbla för att inte behöva spara på välfärden.
 
I vårbudgeten som presenterades för några veckor sedan visar på deras tondövhet, de har inte lyssnat på kommunerna, regionerna eller hushållen.

Hushåll som nu pressas ekonomiskt som aldrig förr med skenande energipriser och matpriser. Barnfamiljer som varje månad måste ta av sina sparpengar för att kunna betala förskoleavgiften till kommunen. Pengar som var tänkta till att skapa trygghet i framtiden, men istället blir en krockkudde för regeringens misslyckade ekonomiska politik, en politik där de som har minst får betala mest.

Kommuner där skolorna visar på höjda genomsnittliga meritvärden samtidigt som andelen elever som lämnar skolan utan godkända betyg ökar. En skola där de starkaste blir starkare samtidigt som de svagaste blir svagare. En skola där klyftan mellan elever, en skola som inte är till för alla.
 
Vi ser hur regionerna kämpar med ekonomin. I många regioner planeras för nedskärningar både i vården och i kollektivtrafiken. För Sverigedemokraterna och högerregeringen är det uteblivna stödet till regionerna en medveten politik, där man vill slå sönder den offentligt finansierade vården för att ge plats för den privata vården. En vård som inte ger vård efter behov, en vård där den med tjockast plånbok står först i kön samtidigt som vårdföretagen gör miljardvinster.

När jag ser regeringens ekonomiska politik som misslyckad så, ser Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna det som en lyckad politik. En politik vars enda syfte är att vidga klyftan mellan rika och fattiga, mellan de som har och de som inte har, mellan starka och svaga.
 
Det finns faktiskt en kris vi känt till och kunnat förbereda oss för länge och det är klimatkrisen. Vi har länge känt till att polarisarna smälter, ozonhålet växer, att klimatet förändras. Vi har t.ex. kunnat se att 60% av planetens vilda djur har utrotats de senaste 50 åren.

Under de senaste socialdemokratiska regeringarna så har vi tagit oss an uppgiften att klara klimatkrisen genom att modernisera Sverige och ställa om till ett fossilfritt Sverige. Vi har tekniken, kunnandet och viljan. Se bara på hur den gröna industrin växer och utvecklas i Skellefteå, Boden, Eskilstuna, Västerås. 

Det högerregeringen nu tillsammans med Sverigedemokraterna istället väljer är att bedriva ett kulturkrig mot klimatomställningen. Med förklaringar som att Sverige är ett så litet land, med så få människor att det spelar ingen roll för klimatet om vi ändrar vår livsföring, att det är en droppe i havet.

Att det vore bättre om de stora länderna med hundratals miljoner invånare, de som förorenar mest ändrade på sig först och sedan kan vi hjälpa till lite grann på slutet. 
Så resonerar bara den som inte förstått att det är samma luft vi andas, samma vatten vi dricker, att det är samma planet vi bor på. Så resonerar bara den som sätter jaget före laget och låter plånboken gå före behovet.

Vi har idag en regering som tillsammans med Sverigedemokraterna leder i helt fel riktning. En riktning som ökar motsättningarna och vidgar gapet mellan de som har och de som inte har. En riktning som ställer grupper och människor mot varandra. Nej, det vi behöver är sammanhållning, rättvisa för hela Sverige, ett solidariskt Sverige där vi ställer upp för varandra.

Nästa val måste vinnas och Sverige behöver då en riksdag som inte har högermajoritet. Vid nästa val så har Sverige haft en riksdag med högermajoritet i 20 år. Det måste vi ändra på.

Därför måste vi ta ut riktningen för ett framtida Sverige redan nu. Vi ska vara partiet som säger som det är och som gör det som krävs. Bara då kan Sverige bli mer som Sverige. Ett Sverige som håller ihop, ett Sverige som är solidariskt, ett Sverige som är för alla.

Det finns inga genvägar, det finns bara hårt och envist arbete. Ett arbete som vi ska göra tillsammans när vi samtalar på torgen, vid dörren eller vid fikabordet. Det arbetet börjar här, här i Vallentuna, där vi, du och jag tillsammans, bygger ett bättre Vallentuna, ett bättre Sverige.

Tack kamrater!

16 februari 2023

Kakistokrati

 Att de gamla grekerna redan för 2000 år sedan insåg att vi behövde ett sådant ord är fascinerande.

Kakistokrati (från grekiska: κάκιστος, "sämst") betyder ett styre av de sämsta eller minst kvalificerade människorna, en form av regering där de värsta människorna sitter vid makten. Kännetecken för en kakistokrat kan vara dåliga politiska beslut, beslut som försämrar nationalekonomin, försämring av internationella relationer.

28 januari 2023

Idrott och politik

De som drar den gamla klyschan om att idrott och politik inte hör ihop för att försvara Internationella Olympiska Kommitténs korkade beslut att låta ryssar och belaruser delta på OS är komplett historielösa.

Syftet med de moderna olympiska spelen var att hindra stridigheter mellan nationerna och skapa fred. Om det inte är politik så blir frågan vad är då politik, investeringsbudgetar för gemensamma avloppsanläggningar?

09 november 2022

Dagens reflektion och självkritik

När man läste alla kommentarer igår om den högerkonservativa budgeten så inser man att det finns en irrationell knasighet i hur man reagerar. 

När ett parti man inte röstat på sviker sina vallöften så tar det hus i helvete och när det parti man röstade på sviker sina så är man tystare än en tibetansk munk som avgivit tystnadslöfte. Borde det inte vara tvärtom?

(Jag vet, jag är också en kålsupare, därav reflektionen)


01 maj 2022

1 maj



Våra välfärdssystem har sakta men säkert urholkats av marknadsliberala experiment. Experiment som resten av världen kastat på sophögen. 

Barnen har blivit till vinstgenererande produktionskapital, vårdbehövande är kunder, där de kunder som ger bäst vinstmarginal alltid står först i kön, de vars behov samtidigt är minst. Hela tiden väcks frågan om den ojämlika skolan. 

I Sollentuna så skriker ett moderat kommunalråd högt om att stoppa den fria skoletableringen, ja ni hörde rätt. En moderat som inte vill få ännu en "Internationell" friskola till sin kommun eftersom det riskerar att utarma den kommunala skolan, en kommunal skola som inte drivs av vinstintressen. Utan drivs av att ge barnen en rättvis skola med jämlika chanser.


Tror ni att hon kommer nå framgång med sitt skrik? Nej, eftersom de som sätter stopp för alla förslag om begränsningar för friskoleetableringar är Borgarna i riksdagen, med Moderaterna i spetsen. 

Istället väljer de att berika sina kompisar, kompisar som idag sitter i skolkoncernernas och vårdföretagens bolagsstyrelser, bolag som skickar vinsterna till brevlådeföretag i skatteparadis istället för att ge barnen en jämlik skola de har rätt till, istället för en rättvis vård, en vård efter behov.


Vi har en vård där den som har den bästa ekonomin köper sig före i kön. Där den rikaste regionen har de längsta köerna till akutvården samtidigt som vårdvalens privatkliniker överöser nästan friska stockholmare med ofta onödig vård. 

Vård som Moderaterna tillsammans med de andra allianspartierna och Miljöpartiet gärna betalar för. Istället för att ge den vård som inte kan anstå de resurser den behöver.


Att kamouflera det som valfrihet är både falskt och lögnaktig. Vem är det som kan välja? På Östermalm, med cirka 34 tusen kvinnor finns 21 gynekologiska mottagningar. I Vallentuna noll, i Täby Noll, i Vaxholm noll, i Österåker noll. 

Så bara i Nordostsektorn så saknar över 66 tusen kvinnor möjlighet till gynekologisk vård i sin hemkommun. Är det någon här som tror att dessa 66 tusen kvinnor valt att ha det så. Nej, det är de 21 vårdvalsmottagningarna på Östermalm som valt åt dem.


Att privata skattefinansierade och vinstdrivande vårdföretag kan välja sina kunder, det är det som moderaterna kallar valfrihet.


Att friskolornas kösystem skulle vara ge alla barn en möjlighet att välja den skola de helst vill gå i är också en lögn kamouflerad som valfrihet. 


Det är inte ett fritt val för alla, den som är nyinflyttad hamnar alltid sist i kön, den som inte placerar barnen i kön innan de checkar ut från BB hamnar sist i kön. 

Vårdföretagen och friskolorna kan precis som en ohederlig krogvakt alltid säga att det är fullt, för att lite senare hälsa välkommen till de som de tycker passar in.

De som försvarar vårdval och friskolans valfrihet är samma partier som sätter jaget före laget och låter plånboken gå före behovet. Politiker som gör skillnad på rik och fattig, som gör skillnad på ljus och mörk, som gör skillnad på de som kommer härifrån och på de som kommer utifrån.


Vi socialdemokraterna har svaret på denna utmaning. Därför vill vi sätta stopp för vinstjakten, nya privatiseringar och gräddfiler. För oss socialdemokrater är det självklart. Välfärden ska vara skattefinansierad och fördelas efter behov – inte efter köpkraft. Det är en förutsättning för ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige.

En bra och fungerade välfärd är för många en självklarhet, men det är inte en självklarhet att de som arbetar i välfärden ska bra arbetsvillkor och en fungerande vardag.


Otrygga anställningar och ofrivillig deltid har länge varit norm för stora personalgrupper, trots att det är väl känt vad det innebär för såväl de anställda som kvaliteten i välfärdsverksamheterna. I Vallentuna så utförs en tredjedel av allt omvårdnadsarbete av timanställda. Det är en anställningsform som innebär att samma ögonblick som arbetspasset är slut för dagen så upphör också anställningen.


I LO-distriktet i Stockholms läns rapport "Bästa och sämsta arbetsgivarkommun i Stockholms län 2020" så framgår det att Vallentuna kommun är näst sämst när det gäller anställningsvillkor.


En tredjedel av omvårdnadsarbetet utförs av deltidsanställda. Alliansen i Vallentuna försvarar sig återigen med ordet "valfrihet". Den som lyssnade på kommunfullmäktige sista januari i år kunde då hör att "det finns även medarbetare som av olika anledningar vill arbeta deltid eller per timme". Men har alliansen frågat varför vissa vill arbeta deltid? Nej, det vågar de inte. 

De svar jag fått när jag frågat är:

- "Jag orkar inte jobba heltid eftersom arbetet är så tungt och stressigt. jag hinner inte återhämta mig mellan passen"

Det är inte valfrihet!


Vi socialdemokraterna har svaret på denna utmaning. I vårt starka samhälle har alla som arbetar en lön som de kan leva på. Ett samhälle där alla som kan jobba har rätt till en trygg anställning på heltid med arbetsvillkor som ger möjlighet till ett långt arbetsliv utan att drabbas av ohälsa. 


Ska vi klara av dessa utmaningar så krävs stora insatser och att vi samarbetar, inte bara här i Vallentuna eller i Sverige. Det är ett globalt projekt som kräver att vi hjälps åt, tillsammans. 


Jag tänker därför läsa några rader ur inledningen av det partiprogram som beslutades för 10 år sedan, samma år som jag blev medlem i socialdemokraterna.


"Tillsammans kan vi skapa en bättre framtid. Den viktigaste lärdomen av socialdemokratins historia är just detta: samhället går att förändra. 


När socialdemokratin växte fram levde många människor fortfarande i föreställningen att tillvaron avgjordes av ödet eller av en oåtkomlig högre makt. Människan kunde själv inte göra särskilt mycket för att ändra villkoren. 


Arbetarrörelsens främsta uppgift blev att visa att orättvisorna och den sociala misären hade att göra med brister i samhällets organisation, och att denna organisation inte var given. Människorna kan ta makten.


Också i vår tid kan man höra att förändringar inte är möjliga, att vi måste anpassa oss till vad som bestäms av krafter, som vi inte kan påverka. Socialdemokratins svar är detsamma som det alltid varit: Genom demokratin kan vi tillsammans förändra och förbättra samhället. 


Vi socialdemokrater har kunnat påverka samhällets utveckling därför att vi varit övertygade om hållfastheten i våra idéer. Men också för att vi varit lyhörda, dragit lärdom av gjorda erfarenheter och mött nya utmaningar med ny kunskap.

 

Tillsammans kan vi bygga ett samhälle där alla lever ett bättre liv, känner frihet och framtidstro."


Med de orden kamrater så ser vi fram emot en valrörelse vars resultat ger oss möjlighet att göra oss av med dessa orättvisor och skillnader.

31 december 2021

Året 2021

 Det här året var det år vi trodde skulle vara slutet på pandemin, men så blev det inte. Istället kom nya virusvarianter och smittvågor som innebar restriktioner och utmaningar i vårt arbete. Men vi har ändå kunnat arbeta med att föra fram vår politik och våra budskap på olika vis.

Under våren så anställdes vår tidigare ekonomichef Annika Hellberg som kommundirektör efter att Victor Kilén sagt upp sig och istället bli stadsdirektör i Nacka. Några av hennes viktigaste arbetsuppgifter är att försöka minimera påverkan på kommunens bostadsbyggnadsplanering p.g.a. Trafikverkets riksintresseprecisering samt att projektet med Roslagsbanan till city förverkligas i tid och inom budget.

På fullmäktige så har vårt fokus för debatterna varit anställnings- och arbetsvillkor, kompetensförsörjning samt äldrefrågor. Vi har belyst dessa frågor bl.a. genom att lägga förslag om att heltid och tillsvidareanställningar ska vara norm, minska lärarnas arbetsbelastning och rättvisa villkor i våra upphandlingar. Att göra heltidsarbete till norm också för kvinnor är förmodligen den viktigaste jämställdhetsinsatsen som kan göras på svensk arbetsmarknad. Bl.a. har ”Coronakommissionen” pekat på att timanställningar varit en bidragande orsak till den höga dödligheten på många äldreboenden. 

Vi har flera gånger lyft frågan om hur Alliansen i Vallentuna har valt att använda ”coronastödet” (i insändare, sociala medier och fullmäktigedebatten). Kommunen har erhållit stora tillskott från regeringen för att höja kvalitén i bl.a. äldreomsorgen och skolan. Alliansen har istället använt extrapengarna till att sänka skatten och bygga upp det egna kapitalet.

I vårt budgetförslag för 2022, med en höjning av kommunalskatten med 50 öre innebar 85 miljoner extra att använda i verksamheterna och prioriterar äldreomsorgen, förskolan och grundskolan samt förebyggande åtgärder. Nu, sex månader senare så ser vi att en skattehöjning inte var nödvändig för att kunna uppfylla våra löften om ett bättre Vallentuna. Det hade även i vår budget funnits utrymme för en eventuell skattesänkning, med tanke på hur kommunens ekonomi har utvecklats, mycket tack vare vår regerings olika stöd och åtgärder.

När det gäller ”Samordning av centrala förvaltningskontor med Vallentuna gymnasium” så har vi sagt NEJ till en flytt. Att investera flera hundra miljoner kronor i en ny lokalisering av kommunkontoret, när vi samtidigt ser behovet av renovering och modernisering av bl.a. våra skolor, är inte försvarbart. Vi har också sagt nej till en flytt av Karlbergsskolans verksamhet till Hjälmsta.

Nu går vi in i valåret 2022. Det kommer bli ett roligt år med kampanjande och en massa tillsammansaktiviteter.

Tillsammans för ett bättre Vallentuna!

30 november 2021

Månadsbrev november 2021

Månaden började med partikongress, visserligen via TV, men ändå spännande att kunna följa med i debatten och besluten om i vilken riktning Socialdemokraterna ska verka i framtiden. Men beslutet som fick mest uppmärksamhet var givetvis val av ny partiordförande och statsministerkandidat, att Magdalena Andersson valdes var ingen överraskning. 

Det som överraskade lite och skapade det stora rubrikerna var det som hände efter kongressen när Vänsterpartiet och Centerpartiet försökte klämma in så mycket de bara orkade i sina krav för att ställa sig bakom valet av Sveriges första kvinnliga statsminister. När sedan Miljöpartiet mer eller mindre överraskande hoppade av ett regeringssamarbete efter att Centern lade ner sina röster i budgetomröstningen gjorde inte oredan mindre. Men fr.o.m. idag så har vi äntligen en kvinnlig statsminister och en handlingskraftig regering som kan driva Socialdemokratisk politik fram till valet nästa år.

På fullmäktige debatterades bl.a. vår motion om ”Heltid som norm”. Där vi menar att minst 90% av alla tjänster ska vara trygga tillsvidareanställningar och att minst 90% ska vara anställningar på heltid, med en lön som räcker till att försörja sig själv och sin familj. I sitt svar menade Alliansen att det redan är över 90% tillsvidareanställda. Motiveringen till deras svar var att timanställda inte skulle räknas med eftersom de avslutar sin anställning varje dag när de går hem vid arbetsdagens slut. Alliansen väljer alltså att helt bortse från faktumet att över 30 % av allt arbete inom Kommunals avtalsområde i Socialförvaltningen utförs av timanställda, anställda man inte låtsas om att de finns.

November avslutades med frukostseminarium om ”Arlandaregionens betydelse för utvecklingen av Sveriges konkurrenskraft” med Sven-Erik Österberg, landshövding i Stockholms län, som huvudtalare. ”Arlandaregionen”, som är en samverkan mellan Swedavia och kommunerna Knivsta, Sigtuna, Upplands Väsby och Vallentuna, arbetar med att förverkliga en ”Arlandaförhandling”.

En förhandlingslösning liknande Sverige-/Stockholmsförhandlingen är helt avgörande för vilka infrastruktur- och kollektivtrafiksatsningar som kan bli verklighet och hur bostadsbyggandet kommer utvecklas i samverkanskommunerna.


Tillsammans för ett bättre Vallentuna!