När man läste alla kommentarer igår om den högerkonservativa budgeten så inser man att det finns en irrationell knasighet i hur man reagerar.
När ett parti man inte röstat på sviker sina vallöften så tar det hus i helvete och när det parti man röstade på sviker sina så är man tystare än en tibetansk munk som avgivit tystnadslöfte. Borde det inte vara tvärtom?
(Jag vet, jag är också en kålsupare, därav reflektionen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar