Bostadskris i Vallentuna

Bostadsbristen i Stockholmsområdet är ett välbekant och allvarligt problem. Enligt länsstyrelsens rapport ”Läget i länet – bostadsmarknaden i Stockholms län 2024”, som kom i juni förra året, skulle det behöva byggas 20 000 nya bostäder i länet varje år för att möta bristen (enligt RUFS 2050). Prognosen för vad som planeras för 2025 ligger på lite mindre än hälften (8 000 st).

Vallentunas bidrag enligt RUFS 2050 är 400 stycken per år. Klara vi det? Nej, enligt SCB så har det de senaste 5 åren (2019–2023) bara byggts 171 nya bostäder per år i Vallentuna. För 2024 så är de preliminära siffrorna inte bättre. Det ska noteras att statistiken ser olika ut beroende på hur data samlas in m.m., men det förändrar inte det faktum att kommunen de senaste fem åren inte uppnått sitt åtagande.
Enligt bostadsförsörjningslagen ska varje kommun skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder. Huvudansvaret för bostadsförsörjningen ligger hos kommunerna som ska ha bostadspolitiska mål och använda de verktyg som finns.

Alliansen har i sina ”Riktlinjer för bostadsförsörjning” fastslagit att det är privata investeringar eller marknaden som man också kallar det, som ska uppfylla detta lagstadgade ansvar, men det klarar marknaden uppenbarligen inte av. Därför är det kommunens skyldighet att agera och ta initiativ så att vi klarar vårt åtagande.

I bolagsordningen för Össebyhus kan man läsa: ”Bolaget ska i allmännyttigt syfte och med iakttagande av kommunallagens lokaliseringsprincip främja bostadsförsörjningen i Vallentuna kommun.”
Nu är det dags att börja följa bolagsordningen genom att ge Össebyhus i uppdrag att uppföra nya flerbostadshus med hyresrätt som upplåtelseform. 

Hyresrätten är viktig för att unga ska kunna flytta dit jobben eller studiemöjligheterna finns och starta sitt vuxna liv på ett bra sätt i eget boende. Att bygga för de äldre skapar flyttkedjor och frigör bostäder för yngre målgrupper. Det är bra både för kommuninvånarna och kommunens attraktivitet.

Lögn, förbannad lögn och statistik

Jerri (f.d universitetsläraren i statistik funderar)

I förra veckan kunde man läsa Moderaten Johan Skogs skryt om att Vallentuna kommun är så himla effektivt. Men var kommer fakta ifrån, jo det är från Svenskt Näringsliv som genomfört ännu en ”Kalle Anka-undersökning” som får en statistiker att rodna och leta efter skämskudden. Jag har tidigare kritiserat Svenskt Näringsliv för deras undermåliga enkäter och rankingar. Den rapport som kommunstyrelsens ordförande Johan Skog har som underlag för sina påstående är nog den som ända tar rekordet.

Om vi tittar närmare på hur Svenskt Näringsliv definierar effektivitet så kommer här två exempel. 

För grundskolan så dividerar man förbättringen i betyg mellan årskurs 6 och 9 med hur stor kostnad kommunen har per elev. Det innebär att en kommun som inte ger barnen en bra start utan väntar med att ge bra undervisning tills de börjar i årskurs 7 kommer framstå som en effektivare skolkommun än den som satsar på tidig kunskapsinlärning.

Nästa exempel är effektiva bibliotek som bl.a. annat mäts på hur många böcker man lånar ut och hur många besökare man har. Ska man dra det in absurdum så innebär det att en Friggebod på torget med några Billybokhyllor laddade med tunna pocketböcker från senaste bokrean är det effektivaste biblioteket.

Mitt råd till Svenskt Näringsliv är att försök inte mäta det som inte kan mätas och om ni ändå gör det, så gör då åtminstone så rätt som möjligt. Och till Johan Skog (M) ger jag rådet att vara lite mer kritisk när det kommer till ”fakta” från lobbyister som har en egen agenda.