Om idrott är bra medicin, så måste man ju få tillgång till den. Hur svårt kan det va!

Stockholmsidrottens skriande behov av idrottshallar måste tillgodoses! Nu är det bråttom och då gäller det att vara kreativ och okonventionell.

Därför har jag, Lars Bryntesson och Conny Fogelström skrivit en motion till Stockholms Regionfullmäktige där vi föreslår:

- att uppdra till Fastighets- och servicenämnden samt Trafiknämnden att inventera regionens fastighetsbestånd, såväl ägda, arrenderade och hyrda, i syfte att bedöma vilka lokaler som skulle vara möjliga och lämpliga att upplåtas till idrottsrörelsen

- att uppdra till Regionstyrelsen att, i samverkan med länets kommuner, låta utarbeta ett regionalt program för lokalförsörjning för idrottsändamål i Stockholmsregionen.

Föreningslivet i allmänhet och idrottsrörelsen i synnerhet har en stor och betydande roll i folkhälsoarbetet. Idrotten är idag den verksamhet där flest barn och ungdomar är fysiskt aktiva. De ideella insatser som görs står för en samhällsnytta som vida överskrider de bidrag och investeringar i anläggningar som kommunerna, regionen och staten tillskjuter verksamheten. Det är med andra ord inte bara viktigt för folkhälsan, utan också en god ekonomisk satsning.

Men det finns också behov som inte är tillräckligt väl tillgodosedda. Den stora variationen, och i många fall uppenbara brist, på idrottshallar som finns i regionen är en starkt begränsande faktor för att idrottsrörelsen fullt ut ska kunna skapa samhällsnytta. Med regionens stora befolkningstillväxt kommer hallbristen sannolikt att förvärras ytterligare om inte något radikalt sker för att bättre möta behoven. Det är framför allt ändamålsenliga idrottshallar av tillräcklig storlek och med rätt typ av utrustning, som behövs. Men även anläggningar för ”smala” idrotter, som i en enskild kommun är alltför små för att den kommunen ska kunna lösa anläggningsbehovet, är ett historiskt eftersatt problem. Här behövs initiativ för att lösa dessa behov på regional nivå.

Regionen äger ett stort antal byggnader av olika slag i hela länet. Dessa byggnader används idag inte till fullo, av olika skäl. Det kan vara allt från gamla garage till tomma butikslokaler som inte längre uppfyller de krav som tidigare verksamheter och hyresgäster ställer idag. Flera idrotter har inte behov av ”standardhallar” utan skulle klara sig väl så bra med lägre takhöjder och okonventionell planlösning. Det kan gälla t ex olika kampidrotter, dans, parkour, tyngdlyftning etc. Det är olyckligt att många av dessa idrotter idag trängs med de stora inomhusbollsporterna om utrymmet i ”standardhallar”, dvs de som det idag är stor brist på. Om det skulle vara möjligt att göra nya okonventionella utrymmen tillgängliga för relevanta idrotter så skulle de stora hallarna avlastas och därmed alla idrotter få bättre förutsättningar att bedriva sin verksamhet.

Vi Socialdemokrater ser att god tillgång till ändamålsenliga idrottshallar är viktigt för att kunna erbjuda regionens invånare ett roligare och friskare liv i ett växande och hållbart samhälle. Vi kan också konstatera att allt fler får FaR (Fysisk aktivitet på recept) istället för läkemedel, som botemedel från flera av våra folksjukdomar. Det är en bra utveckling eftersom biverkningarna av detta i stort sett enbart är goda. Men om möjligheten att använda receptet begränsas pga. brist på anläggningar så riskerar det att stanna vid en god intention utan bestående effekt. Därmed ligger det även i regionens intresse, som ansvarig för hälso- och sjukvården, att bidra till tillräcklig tillgång till anläggningar som är tillgängliga för olika typer av idrott.

”VAD FAN FÅR JAG FÖR PENGARNA?”

www.4h.se/vallentuna (klicka på länken för att läsa om 4H)

Skillnaderna mellan ideologierna socialdemokrati och marknadsliberalism kan inte bli mycket tydligare än nu. Vad som är vårt gemensamma ansvar och vad som är varje individs ansvar är det som skiljer oss i frågan om kommunen ska stödja 4H eller inte.

Jag som socialdemokrat drivs av en övertygelse att alla barn ska få samma möjligheter till en utvecklande och glädjefylld barndom. Det ska inte vara föräldrarnas förutsättningar som avgör vilka barn som får och inte får.

Att det finns de som inte har socialdemokratiska värderingar respekterar jag, eftersom vi socialdemokrater ser varje människa som unik med rätt att välja sina egna värderingar och åsikter. Men det betyder inte att jag accepterar ett samhälle som bygger på orättvisa och egoism.

Utred säsongstaxorna

Idag 14 juni väckte Socialdemokraterna ett ärende i Vallentunas fritidsnämnd om att utreda säsongstaxorna.

Det förlängda öppethållanden för bl.a. konstgräsplaner och ishallar betyder mycket för föreningarnas möjligheter att utveckla sina verksamheter och kunna erbjuda sina medlemmar bättre möjligheter till träning i hemkommunen.

De olika taxor beroende på om det är s.k. försäsong, eftersäsong eller normalsäsong innebär att alla inte kan vara med i den utsträckning som erbjuds. Många föräldrar har inte en ekonomi som klarar av de avgifterna som föreningarna behöver ta ut från barnen och ungdomarna för att finansiera de högre försäsongs- och eftersäsongstaxorna.

Om Vallentunas idrottsföreningar ska kunna fortsätta att utvecklas och ge lika möjligheter för alla så måste taxorna förändras.

En enig fritidsnämnd beslutade att ge fritidsförvaltningen i uppdrag att utreda intäktsbortfallet och andra eventuella konsekvenser vid ett avskaffande av de högre "säsongstaxorna".

1:a maj - Jag är stolt över mitt Vallentuna

Jag är stolt över mitt Vallentuna, den plats som jag kallar min hembygd. Vallentuna har varit en bra plats att växa upp i, bilda familj i, och förhoppningsvis en plats att bli gammal i.

Men trots allt detta så är inte allt bra i vår kommun! Något är ruttet i kommunen Vallentuna.

Varje vecka möts vi av rubriker som:
- Krisen på socialen – hälften sa upp sig
- Socialsekreterare flyr Vallentuna kommun
- Föräldrar i uppror – vill byta skolkommun
- Pressat läge för Vallentunas förskolelärare
- Bostadsbristen är stor i Vallentuna, eller som några ungdomar formulerade det: ”Hej politiker! Var ska Vallentunas ungdomar bo?”

Är Vallentuna en kommun med ovanligt mycket otur?
Är Vallentuna en kommun med sämre förutsättningar?
Eller är Vallentuna en kommun som styrs av Moderaterna?

De klyftor vi ser idag är en medveten och utstuderad politik av Moderaterna.
- En politik som är till för att skapa skillnader i vår kommun.
- En bostadspolitik som bara är för de som redan har bostad.
- En skolpolitik för de barn och ungdomar som redan kan.
- En socialpolitik för de som är friska och utan problem i tillvaron.

Den Moderata politikens enda syfte är att undvika förändringar och konservera läget för att slippa ta ett solidariskt ansvar för de som är svaga. Det är en politik för de rika och starka, en vi- mot dem-politik. Det enda som hörs från Moderaterna är flyktiga ord utan tanke. Med en politik helt ur led så är det vi som måste vrida den rätt igen.

Så nästa mandatperiod vill jag istället att vi ska mötas av rubriker som:
- Vallentunas äldreomsorg ett föredöme, bäst i Sverige
- Vallentunas föräldrar - mest nöjda i landet med skolan
- Vallentuna bäst, tusen nya hyresrätter färdiga för inflyttning

Får vi de rubrikerna gratis utan ansträngning?
Nej, det kommer krävas mycket av oss och vår politik om pensionärerna ska känna trygghet i sin vardag och uppleva ett Vallentuna fullt av möjligheter. En vardag fylld av glädje och möjligheter, även fast benen inte riktigt bär eller minnet börjar svikta.

Det kommer krävas mycket av oss och vår politik om bostad i livets alla skeden ska bli verklighet och bryta trenden som Sveriges sämsta hyresrättskommun. Hyresrätten som är det första steget in i vuxenvärlden som ger alla möjlighet att bosätta sig i Vallentuna. Men också för de som på sin ålders höst fått nya förutsättningar i livet och det är dags att söka sig ett nytt boende som bättre passar livssituationen.

Det kommer krävas mycket av oss och vår politik om barnen ska få studiero och en trygg skoldag. En trygghet vars grund är engagerade och kompetenta lärare. Lärare som kan se en framtid med Vallentuna som arbetsgivare. En arbetsgivare som utvecklar och stimulerar sina medarbetare.

Om detta ska bli verklighet så krävs att vi tillsammans arbetar för:
- ett Vallentuna som kan bättre,
- ett förändrat Vallentuna,
- ett Vallentuna som är jämlikt, solidariskt och ger möjligheter.

Med en socialdemokratisk politik kan vi göra Vallentuna till en bättre plats för alla.
Det ska inte ha någon betydelse om du
har jobb eller är arbetslös,
bor i villa eller hyresrätt,
hur du ser ut,
var du kommer ifrån,
vem du tycker om,
eller vilka hinder du möter,
så ska vårt samhälle erbjuda lika möjligheter och samma välfärd till alla. 

Mötesdeltagare - Vallentuna går att förändra, Vallentuna kan bättre, Vallentuna har alla förutsättningar att bli en kommun där alla får plats.

Vill vi ha ett bättre Vallentuna, vill vi förändra Vallentuna, eller vill vi inte? Det är frågan kamrater!

Jippi?

Nu finns det 7 fler hyreslägenheter i Vallentuna, i alla fall om man läser den idag publicerade statistiken från Statistiska Centralbyrån.

Det innebär att andelen hyresrätter i Vallentuna ökade med 0,033%-enheter eller 0,3 promille om man så vill.

Finns det då anledning att ropa "Jippi"? Svaret på denna retoriska och ironiska fråga är givetvis nej. Vallentuna är en bra kommun, men kan så mycket bättre. Det är helt enkelt en ambitionsfråga, vill man förvalta och bevara eller vill man utveckla och förändra?

STANDING STILL IS NOT AN OPTION!

Äntligen!

Våren 2015 förslog Socialdemokraterna i Fritidsnämnden att det var dags att förnya sig och äntligen förstå att begreppen vinteridrott och sommaridrott många gånger hör historien till.

Vårt förslag innebar bl.a. att en av ishallarna skulle vara öppen även i maj.

Nu tre år senare har även Alliansen förstått och tagit till sig att något förändrats sedan 80-talet, nämligen att man vill åka skridskor även fast tussilagon blommar i vägkanterna.

Torsdagen den 22 mars 2018 beslutade en enig Fritidsnämnd att ishall B ska hålla öppet ända till 6 maj.

STORT GRATTIS TILL ISHOCKEYN OCH KONSTÅKNINGEN!

ps. Socialdemokraterna kommer fortsätta arbeta för att även de andra idrotternas anläggningsbehov tillfredsställs ds.

Ansvaret för idrottsportföljen i regeringen får inte vara en bisyssla

Annika Strandhäll är en mycket bra minister med stor arbetskapacitet och kompetens, men jag tror inte att hon hinner avsätta den tid på idrottsfrågorna som idrottsrörelsen menar behövs, ingen s.k. idrottsminister har klarat av den uppgiften de senaste 20 åren. Varför är det då så? Jo, kraven på en ”riktig minister” finns inte i opinionen.

Svenskt näringsliv, LO/TCO, LRF, nykterhetsrörelsen, Svenska Jägareförbundet m.fl. är intresseorganisationer som rönt stor framgång genom åren med sitt opinions- och lobbyarbete trots att de inte är i närheten av Riksidrottsförbundets storlek. Dessa och andra framgångsrika organisationer har genom tydliga budskap och långsiktiga strategier satt sina respektive områden på den politiska kartan. Riksidrottsförbundet med över 3 miljoner medlemmar, mer än dubbelt så många som någon annan organisation i Sverige, borde faktiskt om uttrycket tillåts "fan i mej kunna bättre!"

Googlar man på "Björn Eriksson" (Riksidrottsförbundets ordförande) så är det första man får upp som kan liknas vid opinionsbildning: "kontantupprop" och "seniorer som arbetskraft". Idrottens högsta chef syns mer i andra frågor än idrottens behov och problem. Visst, han är rolig att lyssna på, men inte hörts i idrottsdebatten annat än när det gäller idrottsrörelsens egna tillkortakommanden inom t.ex. barnelitsatsningar och hbtq. Riksidrottsförbundet behöver en ledning som inte bara är reaktiv, utan som är proaktiv och relevant i samhällsdebatten. Prova att Googla på Karl-Petter Thorwaldsson eller Carola Lemne så ska ni få se på opinionsbildning som heter duga.

Så länge inget parti, koalition eller allians på nationell nivå ser idrotten som ett prioriterat politikområde så kommer vi inte få en "idrottsminister" på riktigt. Här lägger jag helt frankt hela ansvaret på idrottsrörelsen.

Om inte idrottsrörelsen gör sig relevant i debatten så är man rökt. Det måste tjatas varje dag, varje dag måste ett av svaren på de problem vi ser i samhället vara: "idrottsrörelsen kan, idrottsrörelsen vill".

Hörs man inte, så finns man inte!

ps. I Vallentuna så har idrotten (inkl. annan föreningsverksamhet) en stark ställning och vägen dit har varit tydlighet och bra opinionsarbete från föreningarnas sida. I Vallentuna är dessa frågor "valfrågor", den som inte tar dessa frågor på allvar blir inte omvald.