Tro’t om ni vill, men Vallentuna är en glesbygdskommun. Inte som Arjeplog eller Jokkmokk, men med Stockholmsmått mätt så är det. Det är över 100 meter mellan varje Vallentunabo, i grannkommunen Täby är det 12 gånger fler på samma yta. Till skillnad mot de Norrländska glesbygdskommunerna så är inte Vallentuna en avfolkningsbygd utan en tillväxtbygd dit många söker sig.
Om Vallentuna ska fortsätta växa, så är det i glesbygden det ska växas, eftersom det börjar bli fullt i centralorten.
Vad har då glesbygden att erbjuda? Jo, ett sjudande och bubblande föreningsliv som med initiativkraft och glöd gör allt de kan för att skapa möjligheter till utveckling och glädje för barn, ungdomar och alla andra.
Föreningslivet i centralorten har det ganska okomplicerat, man tillhör en nämnd med tillhörande förvaltning och kontaktperson, men för föreningarna i glesbygden så är behovet radikalt annorlunda då man inte är lika enkelspåriga som i centralorten, man har helt enkelt fler järn i elden, andra perspektiv och mer komplexa förutsättningar. Bl.a. så behövs det mer och bättre samverkan och dialog mellan de olika nämnderna och förvaltningarna för att kunna leva upp till behovet. Idag är det lite för mycket stuprörstänk med revirpinkeri och skygglappar.
Den stora frågan är hur kommunen kan stödja glesbygdsföreningarnas arbete. Inte är det med idéer och drivkraft, för det har de i övermått. Det som behövs är en "glesbygdsstrategi", långsiktig och förutsägbar så att föreningarna vågar satsa på sina kreativa projekt som är tänkta ge resultat i många år framöver.
LÄNGE LEVE GLESBYGDEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar