Första maj

Idag är vår dag, arbetarrörelsens dag. En dag som hotas av de fascistiska idéer och ideologer vars mål är ett totalitärt samhälle utan frihet. Därför är det viktigt att vi firar denna dag och visar att vi aldrig kommer backa eller låta oss begränsas av hot och våld från de högerextrema krafterna som växer i vårt land.

Detta hot kan bara bekämpas genom att vi tar ansvar och återuppbygger det land, det samhällskontrakt som än gång rådde. Ett samhällskontrakt urholkas varje dag som högerpartierna får styra i vårt land och i vår kommun. Vi måste nu kavla upp ärmarna och börja bygga, bygga ett Vallentuna där alla blir sedda, där alla är trygga och där alla får en utbildning. Bygga ett samhälle som håller ihop i hela Vallentuna.

Allt börjar i sandlådan är ett talesätt som ändvänds ofta. Och det är sant. Om vi ska kunna bygga det Vallentuna vi vill ha så måste vi börja med barnen, med ungdomarna. Det är dom som utgör själva grundstenen i vårt samhällsbygge. Därför är skolan svaret på hur vi ska kunna bygga ett starkt Vallentuna.

Att klara grundskolan lägger grunden för vuxenlivet. De elever som inte klarar skolan löper en avsevärt högre risk att som vuxna hamna utanför arbetsmarknaden. De som saknar arbete är också de fattigaste personerna i Sverige. En fungerande skolgång är dessutom enligt forskning en viktig grundläggande skyddsfaktor för att förebygga brottslighet. För att varje individ ska få leva i frihet och känna framtidstro måste det vara vår högsta prioritet att se till att alla barn i Vallentuna klarar skolan.

Vallentuna har råd! Vallentuna är en av Sveriges rikaste kommuner och vi har alla de förutsättningar som krävs för att vara bästa skolkommun, en kommun där alla barn klarar skolan. Därför måste vi bygga en skola som präglas av trygghet, studiero och fokus på kunskap. En plats där alla har möjlighet att utveckla sin fulla potential, en skola som är jämlik med höga resultat där ingen elev lämnas efter, men ingen heller hålls tillbaka.

När grunden är lagd så är det nästa våning som måste förstärkas om samhällsbygget ska stå pall för de utmaningar som kommer i framtiden. Den våningen är tryggheten. Att oavsett om man är ung eller gammal kunna leva sitt liv utan att känna rädsla eller vara utsatt för hot och våld. 

Men trygghet är så mycket mer än så, det är också den trygghet man känner när lönen räcker till och när man vet att samhället ställer upp när det blir jobbigt. Att inte behöva oroa sig för om man blir sjuk eller arbetslös. Att kunna lämna ett destruktivt eller våldsutsatt liv. Att pensionen räcker till. Det jag försöker beskriva är den självklara rätten till en fast anställning på heltid med en lön som räcker till att försörja sin familj. Att inte behöva oroa sig för om man har ett jobb att gå till imorgon. Att känna sig trygg helt enkelt.

Och överst i detta samhällsbygge behövs ett tak, ett tak som inte läcker, ett tak för hela Vallentuna. När vi bygger vårt Vallentuna ska det vara ett rättvist och jämlikt Vallentuna där alla får plats, där det finns möjligheter att förverkliga sina drömmar oavsett vem du är eller vad du är.

Vår kommun har många utmaningar, med stora skillnader på tätorterna och på landsbygden. I centralorten är det ofta enkelt att få kommunal service, det är nära till butiker och närmaste busshållplats högst 5 minuters promenad hemifrån. 

I de mindre tätorterna är utbudet magrare och utanför tätorterna, ni vet där ute på ”landet”, det som är det egentliga Vallentuna, med stora skogar och böljande sädesfält, där kan det vara en halvtimmes marsch, ofta med ena foten i diket och den andra på vägbanan bara för att komma till bussen. Än svårare är det med service, t.ex. butiker, bibliotek eller gemenskapen, att få träffa andra människor.

Att kunna bo kvar när ålderskrämporna börjar sätta in blir en omöjlighet för den som inte har de ekonomiska förutsättningarna. Eller att ha råd att köra barnen till träningar och kompisar med bilen, om man har en bil. 

Det ska vara lätt att bo och leva i Vallentuna, men då måste vi utjämna de skillnader som går och inte bara vara en kommun för ”dom som är lönsamma” i den kommunala ekonomin.

Det är när vi bygger vårt Vallentuna och återupprättar samhällskontraktet som vi bäst bekämpar de krafter som vill begränsa våra liv, som vill att vi ska vara rädda, som vill skapa sprickor i vår gemenskap. Därför behöver Vallentuna en ny riktning. En riktning som leder oss till ett mer jämlikt och rättvist Vallentuna. Ett Vallentuna där alla klarar skolan, ett Vallentuna där alla känner trygghet, i hela Vallentuna.

Vallentuna har råd med det! 

Vallentuna har råd!

933 miljoner kronor är Vallentuna kommuns vinst de senaste fem åren. Det är ju bra kan man ju tro. Att gå med vinst är väl alltid bra, det är i alla fall bättre än att gå med förlust.

Men fundera istället på hur denna gigantiska vinst har skapats. Precis som i alla verksamheter så beror det på att man tagit mer betalt för något än det kostat att producera det, men det finns en stor skillnad. Du kan välja att köpa din mjölk i en annan butik om du tycker att den är för dyr eller dålig, men som kommuninvånare så kan du inte välja vilken kommunalskatt du vill betala, det bestämmer den Moderatstyrda alliansen. Det är också den Moderatstyrda alliansen som bestämmer vad du får eller inte får för dina skattepengar.

Jag är övertygad om att många skattebetalare i Vallentuna tycker att det är helt knasigt att deras inbetalda skattepengar inte används och att det inte kan få fortsätta på det viset.

Det finns två sätt att komma till rätta med dessa ”övervinster”. Antingen så sänker man kommunalskatten eller så ökar man resurserna till skolan, inför fria arbetsskor till personal inom vård, omsorg och skola, förbättrar vägunderhållet och fixar alla ”potthål”, ger omsorgspersonalen bättre arbetsvillkor, ökar föreningsstödet etc, etc. Listan kan göras hur lång som helst med vad som kan göras bättre i vår kommun utan att du behöver betala mer.

Vad väljer du?

Fria arbetsskor - en självklarhet – inte för alla

I går så avslog Alliansen vårt förslag om att de som jobbar inom vård och omsorg i kommunen ska få tillgång till fria arbetsskor. Skor som skyddar mot halka, belastningsskador etc. Skor som slits hårt och som arbetstagarna idag måste betala själva. Arbetstagare som många gånger är samma som de med de lägsta lönerna och tuffaste arbetsförhållandena i kommunen. Det är inte okej.

På de manligt dominerade arbetsplatserna i kommunerna är gratis skor en självklarhet. För yrkesgrupper som maskinister, anläggnings- och parkarbetare gäller Arbetsmiljöverkets regler om skyddsskor. Men, på de kvinnodominerade arbetsplatserna tvingas däremot lågavlönade undersköterskor och barnskötare att betala för sina arbetsskor själva. Så är det för majoriteten av personalen i vård, omsorg, förskola och skola. Trots att de i jobbet går långa sträckor på betonggolv och asfalt, i alla slags väder och under alla årstider, med stora risker för belastningsskador, halk- och fallolyckor.

På sikt ger gratis arbetsskor i välfärden en samhällsekonomisk vinst, då det bidrar till att minska sjuktalen. Arbetsskor minskar belastningsskador, förslitningar, halk- och fallolyckor, arbetsskador och arbetsorsakade besvär. Arbetsskor i välfärden är också en fråga om hygien och smittsäkerhet. När privata skor används i jobbet, vilket de gör idag, ökar risken för smittspridning.

Alla, oavsett kön, behöver bra arbetsutrustning. Därför kommer Socialdemokraterna tillsammans med Kommunal fortsätta att driva rätten till fria arbetsskor.

1 maj

Partivänner, mötesdeltagare!

Idag vill jag att vi lyfter blicken lite. Vårt Vallentunas välmående är visserligen viktigt och det som många gånger ligger oss närmast hjärtat, men vi är inte en liten ”ö” som inte behöver hjälp eller som behöver hjälpa andra. Vi är en del av Stockholmsregionen, vi är en del av Sverige, en del av Europa och hela den här planeten som vi delar med 8 miljarder andra medmänniskor.

Några som behöver vår hjälp just nu är Ukrainas folk. För så länge Ryssland fortsätter sitt bestialiska krig mot Ukraina så måste vi ge det ukrainska folket allt stöd och solidaritet vi förmår. Det är inte bara ”deras” krig, det är ett krig som berör oss och våra grannar i högsta grad. Ett krig som inte bara stakar ut framtiden för Ukraina, utan även är avgörande för hur Sveriges framtid kommer se ut. 

Samtidigt som vi ger Ukraina det stöd de behöver, så måste den svenska beredskapen återuppbyggas. Det är allt från kanoner till välfärden och allt annat som måste kunna fungera i kris eller krig.

Kriser är inget vi kan planera eller schemalägga. Vi kan möjligen försöka förebygga eller fördröja dem en tid. Men kommer det en kris så får vi inte stå handfallna. Innan Ukraina så var det pandemin som satte oss på prov. Nu har återuppbyggnaden av vår beredskap kommit igång och det innebär att bl.a. försvarsmaktens budgetanslag fördubblats på några år. Även den civila beredskapen som måste förstärkas kräver stora resurser. Hur ska vi tillsammans kunna finansiera detta? Är det genom att nedmontera välfärden och ta pengarna från barn och sjuka eller är det genom att vi skattebetalare betalar in lite mer i skatt och att de med de högsta inkomsterna betalar mest?

 

Hur den nuvarande högerregeringen med stöd av Sverigedemokraterna tänker göra går inte att ta miste på. I deras första budget sänktes skatten för de rikaste med 13 miljarder och statsbidraget till kommuner och regioner för att kunna ge hos en välfärd med skola, vård och omsorg blev bara hälften av det som behövs. Det regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna gör är att de nu skapar en kris, en välfärdskris, och de gör det med berått mod!

Låt det inte heller råda någon tvekan om vad vi Socialdemokrater väljer. Aldrig kommer vi tillåta att välfärden nedmonteras för att finansiera skattesänkningar. Vård, skola och omsorg sätter vi alltid först. Jämför högerregeringens skattesänkning och halverade stödet till värdfärden med det socialdemokratiska budgetförslaget där kommunerna och regionerna skulle fått det dubbla för att inte behöva spara på välfärden.

 

I vårbudgeten som presenterades för några veckor sedan visar på deras tondövhet, de har inte lyssnat på kommunerna, regionerna eller hushållen.

Hushåll som nu pressas ekonomiskt som aldrig förr med skenande energipriser och matpriser. Barnfamiljer som varje månad måste ta av sina sparpengar för att kunna betala förskoleavgiften till kommunen. Pengar som var tänkta till att skapa trygghet i framtiden, men istället blir en krockkudde för regeringens misslyckade ekonomiska politik, en politik där de som har minst får betala mest.

Kommuner där skolorna visar på höjda genomsnittliga meritvärden samtidigt som andelen elever som lämnar skolan utan godkända betyg ökar. En skola där de starkaste blir starkare samtidigt som de svagaste blir svagare. En skola där klyftan mellan elever, en skola som inte är till för alla.

 

Vi ser hur regionerna kämpar med ekonomin. I många regioner planeras för nedskärningar både i vården och i kollektivtrafiken. För Sverigedemokraterna och högerregeringen är det uteblivna stödet till regionerna en medveten politik, där man vill slå sönder den offentligt finansierade vården för att ge plats för den privata vården. En vård som inte ger vård efter behov, en vård där den med tjockast plånbok står först i kön samtidigt som vårdföretagen gör miljardvinster.

När jag ser regeringens ekonomiska politik som misslyckad så, ser Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna det som en lyckad politik. En politik vars enda syfte är att vidga klyftan mellan rika och fattiga, mellan de som har och de som inte har, mellan starka och svaga.

 

Det finns faktiskt en kris vi känt till och kunnat förbereda oss för länge och det är klimatkrisen. Vi har länge känt till att polarisarna smälter, ozonhålet växer, att klimatet förändras. Vi har t.ex. kunnat se att 60% av planetens vilda djur har utrotats de senaste 50 åren.

Under de senaste socialdemokratiska regeringarna så har vi tagit oss an uppgiften att klara klimatkrisen genom att modernisera Sverige och ställa om till ett fossilfritt Sverige. Vi har tekniken, kunnandet och viljan. Se bara på hur den gröna industrin växer och utvecklas i Skellefteå, Boden, Eskilstuna, Västerås. 

Det högerregeringen nu tillsammans med Sverigedemokraterna istället väljer är att bedriva ett kulturkrig mot klimatomställningen. Med förklaringar som att Sverige är ett så litet land, med så få människor att det spelar ingen roll för klimatet om vi ändrar vår livsföring, att det är en droppe i havet.

Att det vore bättre om de stora länderna med hundratals miljoner invånare, de som förorenar mest ändrade på sig först och sedan kan vi hjälpa till lite grann på slutet. 

Så resonerar bara den som inte förstått att det är samma luft vi andas, samma vatten vi dricker, att det är samma planet vi bor på. Så resonerar bara den som sätter jaget före laget och låter plånboken gå före behovet.

Vi har idag en regering som tillsammans med Sverigedemokraterna leder i helt fel riktning. En riktning som ökar motsättningarna och vidgar gapet mellan de som har och de som inte har. En riktning som ställer grupper och människor mot varandra. Nej, det vi behöver är sammanhållning, rättvisa för hela Sverige, ett solidariskt Sverige där vi ställer upp för varandra.

Nästa val måste vinnas och Sverige behöver då en riksdag som inte har högermajoritet. Vid nästa val så har Sverige haft en riksdag med högermajoritet i 20 år. Det måste vi ändra på.

Därför måste vi ta ut riktningen för ett framtida Sverige redan nu. Vi ska vara partiet som säger som det är och som gör det som krävs. Bara då kan Sverige bli mer som Sverige. Ett Sverige som håller ihop, ett Sverige som är solidariskt, ett Sverige som är för alla.

Det finns inga genvägar, det finns bara hårt och envist arbete. Ett arbete som vi ska göra tillsammans när vi samtalar på torgen, vid dörren eller vid fikabordet. Det arbetet börjar här, här i Vallentuna, där vi, du och jag tillsammans, bygger ett bättre Vallentuna, ett bättre Sverige.

Tack kamrater!

Kakistokrati

 Att de gamla grekerna redan för 2000 år sedan insåg att vi behövde ett sådant ord är fascinerande.

Kakistokrati (från grekiska: κάκιστος, "sämst") betyder ett styre av de sämsta eller minst kvalificerade människorna, en form av regering där de värsta människorna sitter vid makten. Kännetecken för en kakistokrat kan vara dåliga politiska beslut, beslut som försämrar nationalekonomin, försämring av internationella relationer.

Idrott och politik

De som drar den gamla klyschan om att idrott och politik inte hör ihop för att försvara Internationella Olympiska Kommitténs korkade beslut att låta ryssar och belaruser delta på OS är komplett historielösa.

Syftet med de moderna olympiska spelen var att hindra stridigheter mellan nationerna och skapa fred. Om det inte är politik så blir frågan vad är då politik, investeringsbudgetar för gemensamma avloppsanläggningar?

Dagens reflektion och självkritik

När man läste alla kommentarer igår om den högerkonservativa budgeten så inser man att det finns en irrationell knasighet i hur man reagerar. 

När ett parti man inte röstat på sviker sina vallöften så tar det hus i helvete och när det parti man röstade på sviker sina så är man tystare än en tibetansk munk som avgivit tystnadslöfte. Borde det inte vara tvärtom?

(Jag vet, jag är också en kålsupare, därav reflektionen)