”Shit happens”

Senaste veckans löpsedlar om ministern och hans son sätter igång det sämsta hos oss. "Äntligen och rätt åt han" - är det första som kommer från reptilhjärnan, en reflex som är svår att motstå i dagens polariserade debattklimat. En annan reflex som kommer från samma del av hjärnan är att försöka tiga ihjäl det, för om jag bara drar täcket tillräckligt högt över huvudet så försvinner det läskiga.

Att familjelivet kan bli stökigt och komplicerat är helt normalt, det händer de flesta, även ministrar. Det som krånglar till det, är att händer det en minister som dessutom haft en mycket hög svansföring när det gäller föräldraansvar så blir det frågor, jobbiga och knepiga frågor som ändå måste besvaras för att inte förstöra trovärdigheten och förtroendet i ministeruppdraget.

Att regeringen under en vecka istället väljer att bolla runt frågorna från media som ett "Svarte Petter-kort" samtidigt som partitjänstemän ringer upp chefsredaktörer och ansvariga utgivare för att kritisera men också försöka påverka publiceringar är under all kritik och hör inte hemma i en demokrati.

När väl skiten hamnar i fläkten så är det enda rätta att stå kvar rakryggad, istället för att ducka och hoppas att ingen märkte något eller att någon annan får ta det.

Med det sagt så kan man konstatera att vara förälder inte alltid är en dans på rosor och att nuvarande regerings förmåga att krishantera är komplett kaputt.

Att pendla eller inte pendla, det är frågan

Den 8 maj kunde man läsa i Vallentuna Nya om det goda företagsklimatet i Vallentuna. Om det stämmer så infinner sig frågan: Varför finns det då så få jobb i Vallentuna? Enligt SCB:s senaste statistik så finns det c:a 9 500 jobb i Vallentuna, varav hälften är Vallentunabor. Samtidigt så reser c:a 13 000 Valletunabor varje dag till andra kommuner för att arbeta. Vad beror det på?

 

Att 73% av Vallentunaborna som har ett jobb "frivilligt" valt en timmes extra restid varje dag jämfört med om man hade jobbat i Vallentuna känns inte rimligt. Det beror mer sannolikt på att många Vallentunabors kompetens och kvalifikationer inte efterfrågas i vår kommun, de är helt enkelt "tvingade" att använda sin fritid till annat än just fritid om de ska kunna försörja sig.

 

Ett minskat pendlade, är förutom att slippa "slösa bort" flera hundra timmar på att sitta i bilköer eller trängas i kollektivtrafiken varje år, en bra sak för vårt lokala näringsliv inom service och handel, då fler skulle kunna välja att handla lokalt istället för att uträtta sina ärenden på väg hem från jobbet. Att ett minska resande dessutom skulle vara bra för klimatet är lika självklart som att Gustaf Vasa föddes i Vallentuna.

 

Det Vallentuna behöver är ett företagsklimat som lockar till sig företag som kan erbjuda jobb till Vallentunaborna. Ett klimat som är förutsägbart och långsiktigt där kommunen ingår i ett partnerskap med företagen, t.ex. genom att kunna erbjuda: exploateringsfärdig mark, välutbildade gymnasister som matchar arbetsmarknadens behov, ett attraktivt centrum.

500 dagar kvar till valet

Partikamrater, mötesdeltagare,

Det är en ära att stå här idag och tala inför er på denna viktiga dag, första  maj – en dag för arbete, rättvisa och solidaritet. Här i Vallentuna, vår hembygd, vill jag tala om några av de mest angelägna frågorna för oss alla: bostäder, skola och folkrörelseidrott. Dessa områden är inte bara grundpelare i vår samhällsutveckling, de är också vårt löfte till framtida generationer om en rättvis och hållbar framtid.

Bostadsfrågan är en av de mest akuta och diskuterade frågorna i Sverige idag. Här i Vallentuna ser vi en kommun i förändring. Vår kommun växer och utvecklas, men tyvärr ser vi också att många människor har svårt att hitta ett boende som är både prisvärt och hållbart. Vi har en bostadsmarknad där unga, äldre och låginkomsttagare tvingas kämpa för att få tag i ett hem som de har råd med. Det här är inte acceptabelt.

Vi vet att det krävs politisk vilja för att förändra situationen. Det handlar om att bygga fler hyresrätter, som en motvikt till den spekulativa marknaden. Det handlar om att ge människor möjlighet att bo där de växt upp, där deras barn går i skolan, och där de har sina sociala nätverk. 

Vi måste arbeta för att säkerställa att hyresrätter byggs på långsiktiga, hållbara grunder, inte bara för att möta dagens behov utan för att skapa stabilitet och trygghet i framtiden.

När vi talar om framtiden är det omöjligt att inte tala om skolan. Våra barn och unga är vår framtid, och det är vår skyldighet att ge dem de bästa förutsättningarna för att växa och utvecklas. Här i Vallentuna är vi stolta över våra skolor och vårt utbildningssystem, men vi vet också att det finns stora utmaningar. Det handlar om att säkerställa att alla barn, oavsett bakgrund eller ekonomi, får samma möjlighet att lyckas.

Vi måste göra mer för att stärka våra skolor och vård av våra elever. Det handlar om mer resurser till undervisning och mindre administrativa bördor. Lärare och skolpersonal måste få den tid och det stöd de behöver för att kunna fokusera på det viktigaste – att ge eleverna en bra utbildning.

Skolan måste också vara en plats för gemenskap och jämlikhet. Ingen ska behöva känna sig utanför. Ingen ska behöva kämpa för att få det stöd de behöver för att lyckas. Här i Vallentuna, som i hela Sverige, måste vi se till att alla elever får rätt stöd – oavsett om de behöver extra hjälp i matematik eller ett tryggt socialt nätverk.

Och så till det som jag ser som en annan grundsten i vårt samhälle: folkrörelseidrotten. Det är på idrottsplatser, på grusplaner, i gymnastiksalar och på fotbollsplaner som vi inte bara bygger fysiskt hälsa, utan också gemenskap och solidaritet. Idrottsrörelsen är en av de starkaste krafterna för social inkludering och jämlikhet. Här i Vallentuna ser vi ett stort engagemang för idrott, från småbarn som sparkar boll för första gången till seniorer som håller igång med träningsgrupper.

Men vi vet också att detta engagemang kräver resurser. Idrottsplatser, hallar och anläggningar måste finnas för att alla, oavsett bakgrund eller ekonomiska förutsättningar, ska ha en möjlighet att delta. Här måste vi prioritera att ge fler barn och unga möjlighet att idrotta, och att vi har tillgång till moderna och hållbara anläggningar. Vi ska aldrig låta ekonomisk hinder stå i vägen för att någon ska kunna delta i den folkrörelseidrott som gör vårt samhälle starkare och mer sammanhållet.

Vi ska också värna om idrottens ideella krafter – tränare, ledare, volontärer och alla de som gör vårt idrottsliv möjligt. Det är deras engagemang som bygger den starka folkrörelse vi har i Sverige. Idrotten ger oss inte bara en chans att hålla oss friska – den ger oss också en chans att lära oss samarbete, respekt och att kämpa för gemensamma mål.

Partikamrater, första maj är en dag för oss att samlas och blicka framåt. Det är en dag för att påminna oss om att inget förändras av sig själv. Vi måste arbeta tillsammans för att säkerställa att våra barn har bra skolor att gå till, att våra ungdomar har tryggt boende och att våra vuxna och äldre har en plats i det sociala livet – genom idrott, arbete och gemenskap.

Så låt oss i Vallentuna och i hela Sverige stå upp för rätten till bostäder, för en skola där alla har möjlighet att lyckas och för en folkrörelseidrott som inkluderar alla. Vi har kraften att förändra och bygga ett samhälle där solidaritet och rättvisa står i centrum.

Tack för att ni kämpar tillsammans med oss – för en bättre framtid!

Bostadskris i Vallentuna

Bostadsbristen i Stockholmsområdet är ett välbekant och allvarligt problem. Enligt länsstyrelsens rapport ”Läget i länet – bostadsmarknaden i Stockholms län 2024”, som kom i juni förra året, skulle det behöva byggas 20 000 nya bostäder i länet varje år för att möta bristen (enligt RUFS 2050). Prognosen för vad som planeras för 2025 ligger på lite mindre än hälften (8 000 st).

Vallentunas bidrag enligt RUFS 2050 är 400 stycken per år. Klara vi det? Nej, enligt SCB så har det de senaste 5 åren (2019–2023) bara byggts 171 nya bostäder per år i Vallentuna. För 2024 så är de preliminära siffrorna inte bättre. Det ska noteras att statistiken ser olika ut beroende på hur data samlas in m.m., men det förändrar inte det faktum att kommunen de senaste fem åren inte uppnått sitt åtagande.
Enligt bostadsförsörjningslagen ska varje kommun skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder. Huvudansvaret för bostadsförsörjningen ligger hos kommunerna som ska ha bostadspolitiska mål och använda de verktyg som finns.

Alliansen har i sina ”Riktlinjer för bostadsförsörjning” fastslagit att det är privata investeringar eller marknaden som man också kallar det, som ska uppfylla detta lagstadgade ansvar, men det klarar marknaden uppenbarligen inte av. Därför är det kommunens skyldighet att agera och ta initiativ så att vi klarar vårt åtagande.

I bolagsordningen för Össebyhus kan man läsa: ”Bolaget ska i allmännyttigt syfte och med iakttagande av kommunallagens lokaliseringsprincip främja bostadsförsörjningen i Vallentuna kommun.”
Nu är det dags att börja följa bolagsordningen genom att ge Össebyhus i uppdrag att uppföra nya flerbostadshus med hyresrätt som upplåtelseform. 

Hyresrätten är viktig för att unga ska kunna flytta dit jobben eller studiemöjligheterna finns och starta sitt vuxna liv på ett bra sätt i eget boende. Att bygga för de äldre skapar flyttkedjor och frigör bostäder för yngre målgrupper. Det är bra både för kommuninvånarna och kommunens attraktivitet.

Lögn, förbannad lögn och statistik

Jerri (f.d universitetsläraren i statistik funderar)

I förra veckan kunde man läsa Moderaten Johan Skogs skryt om att Vallentuna kommun är så himla effektivt. Men var kommer fakta ifrån, jo det är från Svenskt Näringsliv som genomfört ännu en ”Kalle Anka-undersökning” som får en statistiker att rodna och leta efter skämskudden. Jag har tidigare kritiserat Svenskt Näringsliv för deras undermåliga enkäter och rankingar. Den rapport som kommunstyrelsens ordförande Johan Skog har som underlag för sina påstående är nog den som ända tar rekordet.

Om vi tittar närmare på hur Svenskt Näringsliv definierar effektivitet så kommer här två exempel. 

För grundskolan så dividerar man förbättringen i betyg mellan årskurs 6 och 9 med hur stor kostnad kommunen har per elev. Det innebär att en kommun som inte ger barnen en bra start utan väntar med att ge bra undervisning tills de börjar i årskurs 7 kommer framstå som en effektivare skolkommun än den som satsar på tidig kunskapsinlärning.

Nästa exempel är effektiva bibliotek som bl.a. annat mäts på hur många böcker man lånar ut och hur många besökare man har. Ska man dra det in absurdum så innebär det att en Friggebod på torget med några Billybokhyllor laddade med tunna pocketböcker från senaste bokrean är det effektivaste biblioteket.

Mitt råd till Svenskt Näringsliv är att försök inte mäta det som inte kan mätas och om ni ändå gör det, så gör då åtminstone så rätt som möjligt. Och till Johan Skog (M) ger jag rådet att vara lite mer kritisk när det kommer till ”fakta” från lobbyister som har en egen agenda.