Ibland är förändring inte det bästa alternativet

Om man gillar formkurvor och andra sätt för att hitta vinnare på Solvalla så kommer här en liten betraktelse. Efter en längre tids av nedgång i form hos en häst så har förändringar (t.ex. kuskbyte, ändrat huvudlag eller skobyte) ofta gett en uppgång i form. Men formtoppen blir ofta kortvarig, för att sedan återgå till den gamla formen eller ännu sämre.

Liberalerna visar liknande mönster där byten av partiledare gett mindre uppgångar undantaget Pehrson, men det bytet var ganska annorlunda, utan någon nomineringsprocess med ett direkt byte – bara pangtjong typ. Men likväl så återgick formen till det gamla. Dessutom så har formnedgången förstärkts varje gång man lagt om sin politik, typ förändringsförsämringar. Intressant är att för Sabuni och Mohamsson kom uppgången under nomineringsprocessen, för att sedan falla tillbaka när partiledarvalet var klart.

Jag vet vad man gör med hästar som inte längre levererar på Solvalla, man skickar ner dem till småbanorna där konkurrensen är svagare. Eller så blir det pensionärstillvaro och ev. uppstallning för avel. Fast det där med avel tror jag inte är aktuellt i detta fall.

Ge hemtjänsten en rimlig julklapp – sluta låta personalen betala sina arbetsskor själva

Medarbetarna i vård och omsorg bär upp en av välfärdens viktigaste verksamheter. De arbetar nära människor, gör tunga lyft, går långa sträckor och vistas både inne och ute i alla väder. Trots detta saknar de något så grundläggande som kostnadsfria arbetsskor, en självklarhet för många andra yrkesgrupper inom kommunen.

 

I kommunens tekniska förvaltningar och bolag ingår både arbetskläder och arbetsskor i anställningen. Men för vård- och omsorgspersonalen gäller plötsligt en annan standard. Här förväntas undersköterskor och vårdbiträden själva betala för de skor de använder under arbetspassen. Det är märkligt – och i längden oacceptabelt.

 

En arbetsmiljöfråga, inte en privat kostnad

Vårdpersonal går och står större delen av dagen på hårda golv, ofta med tunga arbetsmoment och ibland i halkiga miljöer. Trots att arbetsgivaren styr arbetets innehåll och tempo förväntas personalen stå för en kostnad som direkt påverkar deras arbetsmiljö och hälsa. För många med redan låga löner är fotriktiga och ergonomiska skor en stor utgift, istället blir det många gånger billiga plastsandaler och enkla gympaskor det enda möjliga alternativet.

 

Konsekvenserna är välkända: värk i knän, höfter och rygg, och en ökad risk för halk- och fallolyckor. Dessutom tas skorna ofta hem eftersom de ägs privat, något som kan bidra till smittspridning utanför arbetsplatsen.

 

En jämställdhetsfråga

Det här handlar också om likvärdig behandling av olika yrkesgrupper. När mansdominerade tekniska yrken får arbetsskor, medan kvinnodominerade omsorgsyrken inte får det, cementeras orättvisor som inte hör hemma i en modern kommunal organisation. Vill Vallentuna vara en attraktiv arbetsgivare som värnar om jämställdhet, då är fria arbetsskor en lågt hängande frukt.

 

Billigare att förebygga än att sjukskriva

Kostnaden för fria arbetsskor är låg i relation till vad sjukskrivningar på grund av belastningsskador kostar. Att införa fria arbetsskor är därför inte bara rättvist, det är också ekonomiskt klokt.

 

Varför säger kommunen nej?

Socialdemokraterna i Vallentuna har flera gånger lagt fram förslag om fria arbetsskor i vård och omsorg. Varje gång har det moderatledda styret sagt nej. Det är svårt att förstå hur ett så enkelt och välmotiverat arbetsmiljöförslag kan mötas av en sådan ovilja.

 

Vallentuna förtjänar bättre. Och framför allt, kommunens vård- och omsorgspersonal förtjänar bättre. I år borde deras julklapp vara självklar, ge dem de arbetsskor de behöver för att kunna göra sitt arbete tryggt, hållbart och professionellt.

”Shit happens”

Senaste veckans löpsedlar om ministern och hans son sätter igång det sämsta hos oss. "Äntligen och rätt åt han" - är det första som kommer från reptilhjärnan, en reflex som är svår att motstå i dagens polariserade debattklimat. En annan reflex som kommer från samma del av hjärnan är att försöka tiga ihjäl det, för om jag bara drar täcket tillräckligt högt över huvudet så försvinner det läskiga.

Att familjelivet kan bli stökigt och komplicerat är helt normalt, det händer de flesta, även ministrar. Det som krånglar till det, är att händer det en minister som dessutom haft en mycket hög svansföring när det gäller föräldraansvar så blir det frågor, jobbiga och knepiga frågor som ändå måste besvaras för att inte förstöra trovärdigheten och förtroendet i ministeruppdraget.

Att regeringen under en vecka istället väljer att bolla runt frågorna från media som ett "Svarte Petter-kort" samtidigt som partitjänstemän ringer upp chefsredaktörer och ansvariga utgivare för att kritisera men också försöka påverka publiceringar är under all kritik och hör inte hemma i en demokrati.

När väl skiten hamnar i fläkten så är det enda rätta att stå kvar rakryggad, istället för att ducka och hoppas att ingen märkte något eller att någon annan får ta det.

Med det sagt så kan man konstatera att vara förälder inte alltid är en dans på rosor och att nuvarande regerings förmåga att krishantera är komplett kaputt.

Att pendla eller inte pendla, det är frågan

Den 8 maj kunde man läsa i Vallentuna Nya om det goda företagsklimatet i Vallentuna. Om det stämmer så infinner sig frågan: Varför finns det då så få jobb i Vallentuna? Enligt SCB:s senaste statistik så finns det c:a 9 500 jobb i Vallentuna, varav hälften är Vallentunabor. Samtidigt så reser c:a 13 000 Valletunabor varje dag till andra kommuner för att arbeta. Vad beror det på?

 

Att 73% av Vallentunaborna som har ett jobb "frivilligt" valt en timmes extra restid varje dag jämfört med om man hade jobbat i Vallentuna känns inte rimligt. Det beror mer sannolikt på att många Vallentunabors kompetens och kvalifikationer inte efterfrågas i vår kommun, de är helt enkelt "tvingade" att använda sin fritid till annat än just fritid om de ska kunna försörja sig.

 

Ett minskat pendlade, är förutom att slippa "slösa bort" flera hundra timmar på att sitta i bilköer eller trängas i kollektivtrafiken varje år, en bra sak för vårt lokala näringsliv inom service och handel, då fler skulle kunna välja att handla lokalt istället för att uträtta sina ärenden på väg hem från jobbet. Att ett minska resande dessutom skulle vara bra för klimatet är lika självklart som att Gustaf Vasa föddes i Vallentuna.

 

Det Vallentuna behöver är ett företagsklimat som lockar till sig företag som kan erbjuda jobb till Vallentunaborna. Ett klimat som är förutsägbart och långsiktigt där kommunen ingår i ett partnerskap med företagen, t.ex. genom att kunna erbjuda: exploateringsfärdig mark, välutbildade gymnasister som matchar arbetsmarknadens behov, ett attraktivt centrum.

500 dagar kvar till valet

Partikamrater, mötesdeltagare,

Det är en ära att stå här idag och tala inför er på denna viktiga dag, första  maj – en dag för arbete, rättvisa och solidaritet. Här i Vallentuna, vår hembygd, vill jag tala om några av de mest angelägna frågorna för oss alla: bostäder, skola och folkrörelseidrott. Dessa områden är inte bara grundpelare i vår samhällsutveckling, de är också vårt löfte till framtida generationer om en rättvis och hållbar framtid.

Bostadsfrågan är en av de mest akuta och diskuterade frågorna i Sverige idag. Här i Vallentuna ser vi en kommun i förändring. Vår kommun växer och utvecklas, men tyvärr ser vi också att många människor har svårt att hitta ett boende som är både prisvärt och hållbart. Vi har en bostadsmarknad där unga, äldre och låginkomsttagare tvingas kämpa för att få tag i ett hem som de har råd med. Det här är inte acceptabelt.

Vi vet att det krävs politisk vilja för att förändra situationen. Det handlar om att bygga fler hyresrätter, som en motvikt till den spekulativa marknaden. Det handlar om att ge människor möjlighet att bo där de växt upp, där deras barn går i skolan, och där de har sina sociala nätverk. 

Vi måste arbeta för att säkerställa att hyresrätter byggs på långsiktiga, hållbara grunder, inte bara för att möta dagens behov utan för att skapa stabilitet och trygghet i framtiden.

När vi talar om framtiden är det omöjligt att inte tala om skolan. Våra barn och unga är vår framtid, och det är vår skyldighet att ge dem de bästa förutsättningarna för att växa och utvecklas. Här i Vallentuna är vi stolta över våra skolor och vårt utbildningssystem, men vi vet också att det finns stora utmaningar. Det handlar om att säkerställa att alla barn, oavsett bakgrund eller ekonomi, får samma möjlighet att lyckas.

Vi måste göra mer för att stärka våra skolor och vård av våra elever. Det handlar om mer resurser till undervisning och mindre administrativa bördor. Lärare och skolpersonal måste få den tid och det stöd de behöver för att kunna fokusera på det viktigaste – att ge eleverna en bra utbildning.

Skolan måste också vara en plats för gemenskap och jämlikhet. Ingen ska behöva känna sig utanför. Ingen ska behöva kämpa för att få det stöd de behöver för att lyckas. Här i Vallentuna, som i hela Sverige, måste vi se till att alla elever får rätt stöd – oavsett om de behöver extra hjälp i matematik eller ett tryggt socialt nätverk.

Och så till det som jag ser som en annan grundsten i vårt samhälle: folkrörelseidrotten. Det är på idrottsplatser, på grusplaner, i gymnastiksalar och på fotbollsplaner som vi inte bara bygger fysiskt hälsa, utan också gemenskap och solidaritet. Idrottsrörelsen är en av de starkaste krafterna för social inkludering och jämlikhet. Här i Vallentuna ser vi ett stort engagemang för idrott, från småbarn som sparkar boll för första gången till seniorer som håller igång med träningsgrupper.

Men vi vet också att detta engagemang kräver resurser. Idrottsplatser, hallar och anläggningar måste finnas för att alla, oavsett bakgrund eller ekonomiska förutsättningar, ska ha en möjlighet att delta. Här måste vi prioritera att ge fler barn och unga möjlighet att idrotta, och att vi har tillgång till moderna och hållbara anläggningar. Vi ska aldrig låta ekonomisk hinder stå i vägen för att någon ska kunna delta i den folkrörelseidrott som gör vårt samhälle starkare och mer sammanhållet.

Vi ska också värna om idrottens ideella krafter – tränare, ledare, volontärer och alla de som gör vårt idrottsliv möjligt. Det är deras engagemang som bygger den starka folkrörelse vi har i Sverige. Idrotten ger oss inte bara en chans att hålla oss friska – den ger oss också en chans att lära oss samarbete, respekt och att kämpa för gemensamma mål.

Partikamrater, första maj är en dag för oss att samlas och blicka framåt. Det är en dag för att påminna oss om att inget förändras av sig själv. Vi måste arbeta tillsammans för att säkerställa att våra barn har bra skolor att gå till, att våra ungdomar har tryggt boende och att våra vuxna och äldre har en plats i det sociala livet – genom idrott, arbete och gemenskap.

Så låt oss i Vallentuna och i hela Sverige stå upp för rätten till bostäder, för en skola där alla har möjlighet att lyckas och för en folkrörelseidrott som inkluderar alla. Vi har kraften att förändra och bygga ett samhälle där solidaritet och rättvisa står i centrum.

Tack för att ni kämpar tillsammans med oss – för en bättre framtid!

Bostadskris i Vallentuna

Bostadsbristen i Stockholmsområdet är ett välbekant och allvarligt problem. Enligt länsstyrelsens rapport ”Läget i länet – bostadsmarknaden i Stockholms län 2024”, som kom i juni förra året, skulle det behöva byggas 20 000 nya bostäder i länet varje år för att möta bristen (enligt RUFS 2050). Prognosen för vad som planeras för 2025 ligger på lite mindre än hälften (8 000 st).

Vallentunas bidrag enligt RUFS 2050 är 400 stycken per år. Klara vi det? Nej, enligt SCB så har det de senaste 5 åren (2019–2023) bara byggts 171 nya bostäder per år i Vallentuna. För 2024 så är de preliminära siffrorna inte bättre. Det ska noteras att statistiken ser olika ut beroende på hur data samlas in m.m., men det förändrar inte det faktum att kommunen de senaste fem åren inte uppnått sitt åtagande.
Enligt bostadsförsörjningslagen ska varje kommun skapa förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder. Huvudansvaret för bostadsförsörjningen ligger hos kommunerna som ska ha bostadspolitiska mål och använda de verktyg som finns.

Alliansen har i sina ”Riktlinjer för bostadsförsörjning” fastslagit att det är privata investeringar eller marknaden som man också kallar det, som ska uppfylla detta lagstadgade ansvar, men det klarar marknaden uppenbarligen inte av. Därför är det kommunens skyldighet att agera och ta initiativ så att vi klarar vårt åtagande.

I bolagsordningen för Össebyhus kan man läsa: ”Bolaget ska i allmännyttigt syfte och med iakttagande av kommunallagens lokaliseringsprincip främja bostadsförsörjningen i Vallentuna kommun.”
Nu är det dags att börja följa bolagsordningen genom att ge Össebyhus i uppdrag att uppföra nya flerbostadshus med hyresrätt som upplåtelseform. 

Hyresrätten är viktig för att unga ska kunna flytta dit jobben eller studiemöjligheterna finns och starta sitt vuxna liv på ett bra sätt i eget boende. Att bygga för de äldre skapar flyttkedjor och frigör bostäder för yngre målgrupper. Det är bra både för kommuninvånarna och kommunens attraktivitet.

Lögn, förbannad lögn och statistik

Jerri (f.d universitetsläraren i statistik funderar)

I förra veckan kunde man läsa Moderaten Johan Skogs skryt om att Vallentuna kommun är så himla effektivt. Men var kommer fakta ifrån, jo det är från Svenskt Näringsliv som genomfört ännu en ”Kalle Anka-undersökning” som får en statistiker att rodna och leta efter skämskudden. Jag har tidigare kritiserat Svenskt Näringsliv för deras undermåliga enkäter och rankingar. Den rapport som kommunstyrelsens ordförande Johan Skog har som underlag för sina påstående är nog den som ända tar rekordet.

Om vi tittar närmare på hur Svenskt Näringsliv definierar effektivitet så kommer här två exempel. 

För grundskolan så dividerar man förbättringen i betyg mellan årskurs 6 och 9 med hur stor kostnad kommunen har per elev. Det innebär att en kommun som inte ger barnen en bra start utan väntar med att ge bra undervisning tills de börjar i årskurs 7 kommer framstå som en effektivare skolkommun än den som satsar på tidig kunskapsinlärning.

Nästa exempel är effektiva bibliotek som bl.a. annat mäts på hur många böcker man lånar ut och hur många besökare man har. Ska man dra det in absurdum så innebär det att en Friggebod på torget med några Billybokhyllor laddade med tunna pocketböcker från senaste bokrean är det effektivaste biblioteket.

Mitt råd till Svenskt Näringsliv är att försök inte mäta det som inte kan mätas och om ni ändå gör det, så gör då åtminstone så rätt som möjligt. Och till Johan Skog (M) ger jag rådet att vara lite mer kritisk när det kommer till ”fakta” från lobbyister som har en egen agenda.

Mats Rådberg älskade sitt Vallentuna

Vi är alla stolta över vår kommun. Vi är alla ambassadörer för världens vackraste Vallentuna. En av våra ambassadörer, Mats Rådberg älskade vårt Vallentuna så mycket att han skrev flera sånger om hur fantastiskt det var att komma hem till Vallentuna när arbetsdagen var slut och att det vore fint om hela världen var som Kyrkvikens skönhet och lugn.

Mats var under mer än 50 år en frontalfigur inom svenska country. Hans betydelse för det svenska musiklivet i allmänhet och som pionjär inom countryn i synnerhet kan inte överskattas.

Sitt musicerande, komponerande och turnerande kombinerade han med sitt heltidsarbete som arkitekt och projektledare.

Dessutom så var Mats under många år engagerad på olika sätt i Vallentunas föreningsliv och var en förebild och inspirationskälla för hur vi på olika sätt kan bidra till ett Vallentuna där alla får möjlighet att växa och utvecklas.

Att hedra en person som gjort något extra, genom att uppkalla en plats, gata eller liknande efter denne är en fin tradition.

Därför föreslår Socialdemokraterna att fullmäktige beslutar att namnge en plats, väg eller något annat efter Mats Rådberg.

Första maj

Idag är vår dag, arbetarrörelsens dag. En dag som hotas av de fascistiska idéer och ideologer vars mål är ett totalitärt samhälle utan frihet. Därför är det viktigt att vi firar denna dag och visar att vi aldrig kommer backa eller låta oss begränsas av hot och våld från de högerextrema krafterna som växer i vårt land.

Detta hot kan bara bekämpas genom att vi tar ansvar och återuppbygger det land, det samhällskontrakt som än gång rådde. Ett samhällskontrakt urholkas varje dag som högerpartierna får styra i vårt land och i vår kommun. Vi måste nu kavla upp ärmarna och börja bygga, bygga ett Vallentuna där alla blir sedda, där alla är trygga och där alla får en utbildning. Bygga ett samhälle som håller ihop i hela Vallentuna.

Allt börjar i sandlådan är ett talesätt som ändvänds ofta. Och det är sant. Om vi ska kunna bygga det Vallentuna vi vill ha så måste vi börja med barnen, med ungdomarna. Det är dom som utgör själva grundstenen i vårt samhällsbygge. Därför är skolan svaret på hur vi ska kunna bygga ett starkt Vallentuna.

Att klara grundskolan lägger grunden för vuxenlivet. De elever som inte klarar skolan löper en avsevärt högre risk att som vuxna hamna utanför arbetsmarknaden. De som saknar arbete är också de fattigaste personerna i Sverige. En fungerande skolgång är dessutom enligt forskning en viktig grundläggande skyddsfaktor för att förebygga brottslighet. För att varje individ ska få leva i frihet och känna framtidstro måste det vara vår högsta prioritet att se till att alla barn i Vallentuna klarar skolan.

Vallentuna har råd! Vallentuna är en av Sveriges rikaste kommuner och vi har alla de förutsättningar som krävs för att vara bästa skolkommun, en kommun där alla barn klarar skolan. Därför måste vi bygga en skola som präglas av trygghet, studiero och fokus på kunskap. En plats där alla har möjlighet att utveckla sin fulla potential, en skola som är jämlik med höga resultat där ingen elev lämnas efter, men ingen heller hålls tillbaka.

När grunden är lagd så är det nästa våning som måste förstärkas om samhällsbygget ska stå pall för de utmaningar som kommer i framtiden. Den våningen är tryggheten. Att oavsett om man är ung eller gammal kunna leva sitt liv utan att känna rädsla eller vara utsatt för hot och våld. 

Men trygghet är så mycket mer än så, det är också den trygghet man känner när lönen räcker till och när man vet att samhället ställer upp när det blir jobbigt. Att inte behöva oroa sig för om man blir sjuk eller arbetslös. Att kunna lämna ett destruktivt eller våldsutsatt liv. Att pensionen räcker till. Det jag försöker beskriva är den självklara rätten till en fast anställning på heltid med en lön som räcker till att försörja sin familj. Att inte behöva oroa sig för om man har ett jobb att gå till imorgon. Att känna sig trygg helt enkelt.

Och överst i detta samhällsbygge behövs ett tak, ett tak som inte läcker, ett tak för hela Vallentuna. När vi bygger vårt Vallentuna ska det vara ett rättvist och jämlikt Vallentuna där alla får plats, där det finns möjligheter att förverkliga sina drömmar oavsett vem du är eller vad du är.

Vår kommun har många utmaningar, med stora skillnader på tätorterna och på landsbygden. I centralorten är det ofta enkelt att få kommunal service, det är nära till butiker och närmaste busshållplats högst 5 minuters promenad hemifrån. 

I de mindre tätorterna är utbudet magrare och utanför tätorterna, ni vet där ute på ”landet”, det som är det egentliga Vallentuna, med stora skogar och böljande sädesfält, där kan det vara en halvtimmes marsch, ofta med ena foten i diket och den andra på vägbanan bara för att komma till bussen. Än svårare är det med service, t.ex. butiker, bibliotek eller gemenskapen, att få träffa andra människor.

Att kunna bo kvar när ålderskrämporna börjar sätta in blir en omöjlighet för den som inte har de ekonomiska förutsättningarna. Eller att ha råd att köra barnen till träningar och kompisar med bilen, om man har en bil. 

Det ska vara lätt att bo och leva i Vallentuna, men då måste vi utjämna de skillnader som går och inte bara vara en kommun för ”dom som är lönsamma” i den kommunala ekonomin.

Det är när vi bygger vårt Vallentuna och återupprättar samhällskontraktet som vi bäst bekämpar de krafter som vill begränsa våra liv, som vill att vi ska vara rädda, som vill skapa sprickor i vår gemenskap. Därför behöver Vallentuna en ny riktning. En riktning som leder oss till ett mer jämlikt och rättvist Vallentuna. Ett Vallentuna där alla klarar skolan, ett Vallentuna där alla känner trygghet, i hela Vallentuna.

Vallentuna har råd med det! 

Vallentuna har råd!

933 miljoner kronor är Vallentuna kommuns vinst de senaste fem åren. Det är ju bra kan man ju tro. Att gå med vinst är väl alltid bra, det är i alla fall bättre än att gå med förlust.

Men fundera istället på hur denna gigantiska vinst har skapats. Precis som i alla verksamheter så beror det på att man tagit mer betalt för något än det kostat att producera det, men det finns en stor skillnad. Du kan välja att köpa din mjölk i en annan butik om du tycker att den är för dyr eller dålig, men som kommuninvånare så kan du inte välja vilken kommunalskatt du vill betala, det bestämmer den Moderatstyrda alliansen. Det är också den Moderatstyrda alliansen som bestämmer vad du får eller inte får för dina skattepengar.

Jag är övertygad om att många skattebetalare i Vallentuna tycker att det är helt knasigt att deras inbetalda skattepengar inte används och att det inte kan få fortsätta på det viset.

Det finns två sätt att komma till rätta med dessa ”övervinster”. Antingen så sänker man kommunalskatten eller så ökar man resurserna till skolan, inför fria arbetsskor till personal inom vård, omsorg och skola, förbättrar vägunderhållet och fixar alla ”potthål”, ger omsorgspersonalen bättre arbetsvillkor, ökar föreningsstödet etc, etc. Listan kan göras hur lång som helst med vad som kan göras bättre i vår kommun utan att du behöver betala mer.

Vad väljer du?

Fria arbetsskor - en självklarhet – inte för alla

I går så avslog Alliansen vårt förslag om att de som jobbar inom vård och omsorg i kommunen ska få tillgång till fria arbetsskor. Skor som skyddar mot halka, belastningsskador etc. Skor som slits hårt och som arbetstagarna idag måste betala själva. Arbetstagare som många gånger är samma som de med de lägsta lönerna och tuffaste arbetsförhållandena i kommunen. Det är inte okej.

På de manligt dominerade arbetsplatserna i kommunerna är gratis skor en självklarhet. För yrkesgrupper som maskinister, anläggnings- och parkarbetare gäller Arbetsmiljöverkets regler om skyddsskor. Men, på de kvinnodominerade arbetsplatserna tvingas däremot lågavlönade undersköterskor och barnskötare att betala för sina arbetsskor själva. Så är det för majoriteten av personalen i vård, omsorg, förskola och skola. Trots att de i jobbet går långa sträckor på betonggolv och asfalt, i alla slags väder och under alla årstider, med stora risker för belastningsskador, halk- och fallolyckor.

På sikt ger gratis arbetsskor i välfärden en samhällsekonomisk vinst, då det bidrar till att minska sjuktalen. Arbetsskor minskar belastningsskador, förslitningar, halk- och fallolyckor, arbetsskador och arbetsorsakade besvär. Arbetsskor i välfärden är också en fråga om hygien och smittsäkerhet. När privata skor används i jobbet, vilket de gör idag, ökar risken för smittspridning.

Alla, oavsett kön, behöver bra arbetsutrustning. Därför kommer Socialdemokraterna tillsammans med Kommunal fortsätta att driva rätten till fria arbetsskor.

1 maj

Partivänner, mötesdeltagare!

Idag vill jag att vi lyfter blicken lite. Vårt Vallentunas välmående är visserligen viktigt och det som många gånger ligger oss närmast hjärtat, men vi är inte en liten ”ö” som inte behöver hjälp eller som behöver hjälpa andra. Vi är en del av Stockholmsregionen, vi är en del av Sverige, en del av Europa och hela den här planeten som vi delar med 8 miljarder andra medmänniskor.

Några som behöver vår hjälp just nu är Ukrainas folk. För så länge Ryssland fortsätter sitt bestialiska krig mot Ukraina så måste vi ge det ukrainska folket allt stöd och solidaritet vi förmår. Det är inte bara ”deras” krig, det är ett krig som berör oss och våra grannar i högsta grad. Ett krig som inte bara stakar ut framtiden för Ukraina, utan även är avgörande för hur Sveriges framtid kommer se ut. 

Samtidigt som vi ger Ukraina det stöd de behöver, så måste den svenska beredskapen återuppbyggas. Det är allt från kanoner till välfärden och allt annat som måste kunna fungera i kris eller krig.

Kriser är inget vi kan planera eller schemalägga. Vi kan möjligen försöka förebygga eller fördröja dem en tid. Men kommer det en kris så får vi inte stå handfallna. Innan Ukraina så var det pandemin som satte oss på prov. Nu har återuppbyggnaden av vår beredskap kommit igång och det innebär att bl.a. försvarsmaktens budgetanslag fördubblats på några år. Även den civila beredskapen som måste förstärkas kräver stora resurser. Hur ska vi tillsammans kunna finansiera detta? Är det genom att nedmontera välfärden och ta pengarna från barn och sjuka eller är det genom att vi skattebetalare betalar in lite mer i skatt och att de med de högsta inkomsterna betalar mest?

 

Hur den nuvarande högerregeringen med stöd av Sverigedemokraterna tänker göra går inte att ta miste på. I deras första budget sänktes skatten för de rikaste med 13 miljarder och statsbidraget till kommuner och regioner för att kunna ge hos en välfärd med skola, vård och omsorg blev bara hälften av det som behövs. Det regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna gör är att de nu skapar en kris, en välfärdskris, och de gör det med berått mod!

Låt det inte heller råda någon tvekan om vad vi Socialdemokrater väljer. Aldrig kommer vi tillåta att välfärden nedmonteras för att finansiera skattesänkningar. Vård, skola och omsorg sätter vi alltid först. Jämför högerregeringens skattesänkning och halverade stödet till värdfärden med det socialdemokratiska budgetförslaget där kommunerna och regionerna skulle fått det dubbla för att inte behöva spara på välfärden.

 

I vårbudgeten som presenterades för några veckor sedan visar på deras tondövhet, de har inte lyssnat på kommunerna, regionerna eller hushållen.

Hushåll som nu pressas ekonomiskt som aldrig förr med skenande energipriser och matpriser. Barnfamiljer som varje månad måste ta av sina sparpengar för att kunna betala förskoleavgiften till kommunen. Pengar som var tänkta till att skapa trygghet i framtiden, men istället blir en krockkudde för regeringens misslyckade ekonomiska politik, en politik där de som har minst får betala mest.

Kommuner där skolorna visar på höjda genomsnittliga meritvärden samtidigt som andelen elever som lämnar skolan utan godkända betyg ökar. En skola där de starkaste blir starkare samtidigt som de svagaste blir svagare. En skola där klyftan mellan elever, en skola som inte är till för alla.

 

Vi ser hur regionerna kämpar med ekonomin. I många regioner planeras för nedskärningar både i vården och i kollektivtrafiken. För Sverigedemokraterna och högerregeringen är det uteblivna stödet till regionerna en medveten politik, där man vill slå sönder den offentligt finansierade vården för att ge plats för den privata vården. En vård som inte ger vård efter behov, en vård där den med tjockast plånbok står först i kön samtidigt som vårdföretagen gör miljardvinster.

När jag ser regeringens ekonomiska politik som misslyckad så, ser Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna det som en lyckad politik. En politik vars enda syfte är att vidga klyftan mellan rika och fattiga, mellan de som har och de som inte har, mellan starka och svaga.

 

Det finns faktiskt en kris vi känt till och kunnat förbereda oss för länge och det är klimatkrisen. Vi har länge känt till att polarisarna smälter, ozonhålet växer, att klimatet förändras. Vi har t.ex. kunnat se att 60% av planetens vilda djur har utrotats de senaste 50 åren.

Under de senaste socialdemokratiska regeringarna så har vi tagit oss an uppgiften att klara klimatkrisen genom att modernisera Sverige och ställa om till ett fossilfritt Sverige. Vi har tekniken, kunnandet och viljan. Se bara på hur den gröna industrin växer och utvecklas i Skellefteå, Boden, Eskilstuna, Västerås. 

Det högerregeringen nu tillsammans med Sverigedemokraterna istället väljer är att bedriva ett kulturkrig mot klimatomställningen. Med förklaringar som att Sverige är ett så litet land, med så få människor att det spelar ingen roll för klimatet om vi ändrar vår livsföring, att det är en droppe i havet.

Att det vore bättre om de stora länderna med hundratals miljoner invånare, de som förorenar mest ändrade på sig först och sedan kan vi hjälpa till lite grann på slutet. 

Så resonerar bara den som inte förstått att det är samma luft vi andas, samma vatten vi dricker, att det är samma planet vi bor på. Så resonerar bara den som sätter jaget före laget och låter plånboken gå före behovet.

Vi har idag en regering som tillsammans med Sverigedemokraterna leder i helt fel riktning. En riktning som ökar motsättningarna och vidgar gapet mellan de som har och de som inte har. En riktning som ställer grupper och människor mot varandra. Nej, det vi behöver är sammanhållning, rättvisa för hela Sverige, ett solidariskt Sverige där vi ställer upp för varandra.

Nästa val måste vinnas och Sverige behöver då en riksdag som inte har högermajoritet. Vid nästa val så har Sverige haft en riksdag med högermajoritet i 20 år. Det måste vi ändra på.

Därför måste vi ta ut riktningen för ett framtida Sverige redan nu. Vi ska vara partiet som säger som det är och som gör det som krävs. Bara då kan Sverige bli mer som Sverige. Ett Sverige som håller ihop, ett Sverige som är solidariskt, ett Sverige som är för alla.

Det finns inga genvägar, det finns bara hårt och envist arbete. Ett arbete som vi ska göra tillsammans när vi samtalar på torgen, vid dörren eller vid fikabordet. Det arbetet börjar här, här i Vallentuna, där vi, du och jag tillsammans, bygger ett bättre Vallentuna, ett bättre Sverige.

Tack kamrater!

Kakistokrati

 Att de gamla grekerna redan för 2000 år sedan insåg att vi behövde ett sådant ord är fascinerande.

Kakistokrati (från grekiska: κάκιστος, "sämst") betyder ett styre av de sämsta eller minst kvalificerade människorna, en form av regering där de värsta människorna sitter vid makten. Kännetecken för en kakistokrat kan vara dåliga politiska beslut, beslut som försämrar nationalekonomin, försämring av internationella relationer.

Idrott och politik

De som drar den gamla klyschan om att idrott och politik inte hör ihop för att försvara Internationella Olympiska Kommitténs korkade beslut att låta ryssar och belaruser delta på OS är komplett historielösa.

Syftet med de moderna olympiska spelen var att hindra stridigheter mellan nationerna och skapa fred. Om det inte är politik så blir frågan vad är då politik, investeringsbudgetar för gemensamma avloppsanläggningar?

Dagens reflektion och självkritik

När man läste alla kommentarer igår om den högerkonservativa budgeten så inser man att det finns en irrationell knasighet i hur man reagerar. 

När ett parti man inte röstat på sviker sina vallöften så tar det hus i helvete och när det parti man röstade på sviker sina så är man tystare än en tibetansk munk som avgivit tystnadslöfte. Borde det inte vara tvärtom?

(Jag vet, jag är också en kålsupare, därav reflektionen)

1 maj

Våra välfärdssystem har sakta men säkert urholkats av marknadsliberala experiment. Experiment som resten av världen kastat på sophögen. 

Barnen har blivit till vinstgenererande produktionskapital, vårdbehövande är kunder, där de kunder som ger bäst vinstmarginal alltid står först i kön, de vars behov samtidigt är minst. Hela tiden väcks frågan om den ojämlika skolan. 

I Sollentuna så skriker ett moderat kommunalråd högt om att stoppa den fria skoletableringen, ja ni hörde rätt. En moderat som inte vill få ännu en "Internationell" friskola till sin kommun eftersom det riskerar att utarma den kommunala skolan, en kommunal skola som inte drivs av vinstintressen. Utan drivs av att ge barnen en rättvis skola med jämlika chanser.

Tror ni att hon kommer nå framgång med sitt skrik? Nej, eftersom de som sätter stopp för alla förslag om begränsningar för friskoleetableringar är Borgarna i riksdagen, med Moderaterna i spetsen. 

Istället väljer de att berika sina kompisar, kompisar som idag sitter i skolkoncernernas och vårdföretagens bolagsstyrelser, bolag som skickar vinsterna till brevlådeföretag i skatteparadis istället för att ge barnen en jämlik skola de har rätt till, istället för en rättvis vård, en vård efter behov.

Vi har en vård där den som har den bästa ekonomin köper sig före i kön. Där den rikaste regionen har de längsta köerna till akutvården samtidigt som vårdvalens privatkliniker överöser nästan friska stockholmare med ofta onödig vård. 

Vård som Moderaterna tillsammans med de andra allianspartierna och Miljöpartiet gärna betalar för. Istället för att ge den vård som inte kan anstå de resurser den behöver.

Att kamouflera det som valfrihet är både falskt och lögnaktig. Vem är det som kan välja? På Östermalm, med cirka 34 tusen kvinnor finns 21 gynekologiska mottagningar. I Vallentuna noll, i Täby Noll, i Vaxholm noll, i Österåker noll. 

Så bara i Nordostsektorn så saknar över 66 tusen kvinnor möjlighet till gynekologisk vård i sin hemkommun. Är det någon här som tror att dessa 66 tusen kvinnor valt att ha det så. Nej, det är de 21 vårdvalsmottagningarna på Östermalm som valt åt dem.

Att privata skattefinansierade och vinstdrivande vårdföretag kan välja sina kunder, det är det som moderaterna kallar valfrihet.

Att friskolornas kösystem skulle vara ge alla barn en möjlighet att välja den skola de helst vill gå i är också en lögn kamouflerad som valfrihet. 

Det är inte ett fritt val för alla, den som är nyinflyttad hamnar alltid sist i kön, den som inte placerar barnen i kön innan de checkar ut från BB hamnar sist i kön. 

Vårdföretagen och friskolorna kan precis som en ohederlig krogvakt alltid säga att det är fullt, för att lite senare hälsa välkommen till de som de tycker passar in.

De som försvarar vårdval och friskolans valfrihet är samma partier som sätter jaget före laget och låter plånboken gå före behovet. Politiker som gör skillnad på rik och fattig, som gör skillnad på ljus och mörk, som gör skillnad på de som kommer härifrån och på de som kommer utifrån.

Vi socialdemokraterna har svaret på denna utmaning. Därför vill vi sätta stopp för vinstjakten, nya privatiseringar och gräddfiler. För oss socialdemokrater är det självklart. Välfärden ska vara skattefinansierad och fördelas efter behov – inte efter köpkraft. Det är en förutsättning för ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige.

En bra och fungerade välfärd är för många en självklarhet, men det är inte en självklarhet att de som arbetar i välfärden ska bra arbetsvillkor och en fungerande vardag.

Otrygga anställningar och ofrivillig deltid har länge varit norm för stora personalgrupper, trots att det är väl känt vad det innebär för såväl de anställda som kvaliteten i välfärdsverksamheterna. I Vallentuna så utförs en tredjedel av allt omvårdnadsarbete av timanställda. Det är en anställningsform som innebär att samma ögonblick som arbetspasset är slut för dagen så upphör också anställningen.

I LO-distriktet i Stockholms läns rapport "Bästa och sämsta arbetsgivarkommun i Stockholms län 2020" så framgår det att Vallentuna kommun är näst sämst när det gäller anställningsvillkor.

En tredjedel av omvårdnadsarbetet utförs av deltidsanställda. Alliansen i Vallentuna försvarar sig återigen med ordet "valfrihet". Den som lyssnade på kommunfullmäktige sista januari i år kunde då hör att "det finns även medarbetare som av olika anledningar vill arbeta deltid eller per timme". Men har alliansen frågat varför vissa vill arbeta deltid? Nej, det vågar de inte. 

De svar jag fått när jag frågat är:

- "Jag orkar inte jobba heltid eftersom arbetet är så tungt och stressigt. jag hinner inte återhämta mig mellan passen"

Det är inte valfrihet!

Vi socialdemokraterna har svaret på denna utmaning. I vårt starka samhälle har alla som arbetar en lön som de kan leva på. Ett samhälle där alla som kan jobba har rätt till en trygg anställning på heltid med arbetsvillkor som ger möjlighet till ett långt arbetsliv utan att drabbas av ohälsa. 

Ska vi klara av dessa utmaningar så krävs stora insatser och att vi samarbetar, inte bara här i Vallentuna eller i Sverige. Det är ett globalt projekt som kräver att vi hjälps åt, tillsammans. 

Jag tänker därför läsa några rader ur inledningen av det partiprogram som beslutades för 10 år sedan, samma år som jag blev medlem i socialdemokraterna.

"Tillsammans kan vi skapa en bättre framtid. Den viktigaste lärdomen av socialdemokratins historia är just detta: samhället går att förändra. 

När socialdemokratin växte fram levde många människor fortfarande i föreställningen att tillvaron avgjordes av ödet eller av en oåtkomlig högre makt. Människan kunde själv inte göra särskilt mycket för att ändra villkoren. 

Arbetarrörelsens främsta uppgift blev att visa att orättvisorna och den sociala misären hade att göra med brister i samhällets organisation, och att denna organisation inte var given. Människorna kan ta makten.

Också i vår tid kan man höra att förändringar inte är möjliga, att vi måste anpassa oss till vad som bestäms av krafter, som vi inte kan påverka. Socialdemokratins svar är detsamma som det alltid varit: Genom demokratin kan vi tillsammans förändra och förbättra samhället. 

Vi socialdemokrater har kunnat påverka samhällets utveckling därför att vi varit övertygade om hållfastheten i våra idéer. Men också för att vi varit lyhörda, dragit lärdom av gjorda erfarenheter och mött nya utmaningar med ny kunskap.

 

Tillsammans kan vi bygga ett samhälle där alla lever ett bättre liv, känner frihet och framtidstro."

Med de orden kamrater så ser vi fram emot en valrörelse vars resultat ger oss möjlighet att göra oss av med dessa orättvisor och skillnader.

Året 2021

 Det här året var det år vi trodde skulle vara slutet på pandemin, men så blev det inte. Istället kom nya virusvarianter och smittvågor som innebar restriktioner och utmaningar i vårt arbete. Men vi har ändå kunnat arbeta med att föra fram vår politik och våra budskap på olika vis.

Under våren så anställdes vår tidigare ekonomichef Annika Hellberg som kommundirektör efter att Victor Kilén sagt upp sig och istället bli stadsdirektör i Nacka. Några av hennes viktigaste arbetsuppgifter är att försöka minimera påverkan på kommunens bostadsbyggnadsplanering p.g.a. Trafikverkets riksintresseprecisering samt att projektet med Roslagsbanan till city förverkligas i tid och inom budget.

På fullmäktige så har vårt fokus för debatterna varit anställnings- och arbetsvillkor, kompetensförsörjning samt äldrefrågor. Vi har belyst dessa frågor bl.a. genom att lägga förslag om att heltid och tillsvidareanställningar ska vara norm, minska lärarnas arbetsbelastning och rättvisa villkor i våra upphandlingar. Att göra heltidsarbete till norm också för kvinnor är förmodligen den viktigaste jämställdhetsinsatsen som kan göras på svensk arbetsmarknad. Bl.a. har ”Coronakommissionen” pekat på att timanställningar varit en bidragande orsak till den höga dödligheten på många äldreboenden. 

Vi har flera gånger lyft frågan om hur Alliansen i Vallentuna har valt att använda ”coronastödet” (i insändare, sociala medier och fullmäktigedebatten). Kommunen har erhållit stora tillskott från regeringen för att höja kvalitén i bl.a. äldreomsorgen och skolan. Alliansen har istället använt extrapengarna till att sänka skatten och bygga upp det egna kapitalet.

I vårt budgetförslag för 2022, med en höjning av kommunalskatten med 50 öre innebar 85 miljoner extra att använda i verksamheterna och prioriterar äldreomsorgen, förskolan och grundskolan samt förebyggande åtgärder. Nu, sex månader senare så ser vi att en skattehöjning inte var nödvändig för att kunna uppfylla våra löften om ett bättre Vallentuna. Det hade även i vår budget funnits utrymme för en eventuell skattesänkning, med tanke på hur kommunens ekonomi har utvecklats, mycket tack vare vår regerings olika stöd och åtgärder.

När det gäller ”Samordning av centrala förvaltningskontor med Vallentuna gymnasium” så har vi sagt NEJ till en flytt. Att investera flera hundra miljoner kronor i en ny lokalisering av kommunkontoret, när vi samtidigt ser behovet av renovering och modernisering av bl.a. våra skolor, är inte försvarbart. Vi har också sagt nej till en flytt av Karlbergsskolans verksamhet till Hjälmsta.

Nu går vi in i valåret 2022. Det kommer bli ett roligt år med kampanjande och en massa tillsammansaktiviteter.

Tillsammans för ett bättre Vallentuna!

Månadsbrev november 2021

Månaden började med partikongress, visserligen via TV, men ändå spännande att kunna följa med i debatten och besluten om i vilken riktning Socialdemokraterna ska verka i framtiden. Men beslutet som fick mest uppmärksamhet var givetvis val av ny partiordförande och statsministerkandidat, att Magdalena Andersson valdes var ingen överraskning. 

Det som överraskade lite och skapade det stora rubrikerna var det som hände efter kongressen när Vänsterpartiet och Centerpartiet försökte klämma in så mycket de bara orkade i sina krav för att ställa sig bakom valet av Sveriges första kvinnliga statsminister. När sedan Miljöpartiet mer eller mindre överraskande hoppade av ett regeringssamarbete efter att Centern lade ner sina röster i budgetomröstningen gjorde inte oredan mindre. Men fr.o.m. idag så har vi äntligen en kvinnlig statsminister och en handlingskraftig regering som kan driva Socialdemokratisk politik fram till valet nästa år.

På fullmäktige debatterades bl.a. vår motion om ”Heltid som norm”. Där vi menar att minst 90% av alla tjänster ska vara trygga tillsvidareanställningar och att minst 90% ska vara anställningar på heltid, med en lön som räcker till att försörja sig själv och sin familj. I sitt svar menade Alliansen att det redan är över 90% tillsvidareanställda. Motiveringen till deras svar var att timanställda inte skulle räknas med eftersom de avslutar sin anställning varje dag när de går hem vid arbetsdagens slut. Alliansen väljer alltså att helt bortse från faktumet att över 30 % av allt arbete inom Kommunals avtalsområde i Socialförvaltningen utförs av timanställda, anställda man inte låtsas om att de finns.

November avslutades med frukostseminarium om ”Arlandaregionens betydelse för utvecklingen av Sveriges konkurrenskraft” med Sven-Erik Österberg, landshövding i Stockholms län, som huvudtalare. ”Arlandaregionen”, som är en samverkan mellan Swedavia och kommunerna Knivsta, Sigtuna, Upplands Väsby och Vallentuna, arbetar med att förverkliga en ”Arlandaförhandling”.

En förhandlingslösning liknande Sverige-/Stockholmsförhandlingen är helt avgörande för vilka infrastruktur- och kollektivtrafiksatsningar som kan bli verklighet och hur bostadsbyggandet kommer utvecklas i samverkanskommunerna.

Tillsammans för ett bättre Vallentuna!

Månadsbrev oktober 2021

Månaden började med studiebesök i Trastsjöskogen i Österåker som arrangerades av Samverkan Gröna Kilar Nordost. Där fick vi information om bl.a. tillgängligt friluftsliv, ”Naturparkour” och Sagostigen (ett projekt som på ett lekfullt sätt ska locka barn, ungdomar och vuxna att lära sig mer om natur- och kulturmiljö).

Syftet med ”kilsamverkan” är att utveckla naturens innehåll och tillgänglighet för alla. Sedan 2006 bedrivs en samverkan i Rösjökilen mellan Danderyd, Sollentuna, Täby, Upplands Väsby, Vallentuna och Sigtuna. 2008 startade ett liknande samarbete mellan kommunerna kring Angarnskilen och Bogesundskilen. De kilarna berör Vaxholm, Österåker, Täby och Vallentuna. Från 2016 bedrivs samverkan gemensamt i alla tre kilarna. I samverkan ingår också i ideella organisationer, länsstyrelsen, Region Stockholm, andra myndigheter samt universitet och högskolor. Läs gärna mer på https://www.gronakilar.se

Fullmäktige i oktober var det första ”riktiga” med alla ledamöter på plats sedan januari 2020, även nämnderna börjar så smått komma igång med ”riktiga” möten. Också på detta fullmäktige så blev det debatt om kompetensförsörjning och anställningsvillkor för vår personal. Så länge det finns otrygga anställningar i kommunens verksamheter så kommer vi fortsätt att höja våra röster i där vi finns. Att ha ordet ”arbetare” i partinamnet förpliktigar. Enligt LO senaste undersökning så har Vallentuna kommun de näst sämsta anställningsvillkoren av all kommuner i Stockholms län.

Lärarnas Riksförbund arrangerade en skoldag för mig i Karlslunds Södra (Karlsbergsskolan). Jag hann ”gå alla årskurserna”, från förskoleklass till 3:an. Besöket gav en inblick i lärarnas vardag och de utmaningar de ställs inför varje dag. Som grädde på moset så blev det även en nostalgitripp för mig, då jag för 51 år sedan började min utbildningsresa på just den skolan.

Att valrörelsen startat igång kan vi se i att lokaltidningarna nu börjat sammanfatta innevarande mandatperiod, vad som lovats och vad som blivit verklighet. Men också att de intresserar sig för de olika partiernas framtidsvisioner för kommunens utveckling. Så häng med i valrörelsen och bidra med du kan för ett nytt styre i Vallentuna.

Tillsammans för ett bättre Vallentuna!

Månadsbrev september 2021

Nu börjar vi se vilka konsekvenserna blir av kommunhusflytten. På senaste fullmäktige ställde vi frågan om vad flytten av kommunkontoret till gymnasiebyggnaden innebär för framtida utveckling gymnasiet. Alliansens svar var att det gör ingenting eftersom våra ungdomar inte vill gå i Vallentuna gymnasium och att det är bättre om de sätter sig på Roslagsbanan och lämnar kommunen. I förra månadsbrevet skrev jag om att verksamheten i Karlsbergsskolan (Karlslund Södra) ska flyttas över till Hjälmstaskolan (Karlslund Norra) med konsekvensen att Vallentuna Internationella Montessoriskola (VIMS) tvingas ut ur sina lokaler på Hjälmstaskolan. Igår på Teknik- och fastighetsutskottet fick vi information om att Vallentuna Friskola och VIMS istället ska flyttas till Karlbergskolan. 

Vi Socialdemokrater säger nej till en flytt av Karlbergsskolans verksamhet, precis som vi lovade inför valet 2018. Vi kommer under hösten och ända fram till slutet, på alla vis kämpa för att beslutet om flytt ändras och rivs upp. När man hör hur Alliansen resonerar så kan man undra vart barnperspektivet tog vägen? Finns det plats för barns och ungas trivsel och trygghet i deras politik eller är det bara effektiviseringskalkyler, kvadratmetrar och kronor per elev som räknas? Istället väljer alliansen att gömma sig bakom förvaltningens tjänstepersoner och undviker att ta ansvar för sin politik genom att hävda att flytten av Karlbergskolan inte är ett politiskt beslut utan en konsekvens av en lokaleffektiviseringsutredning.

Nu är kyrkovalet lagt till handlingar och vi väntar nu på den slutliga sammanräkningen blir klar i oktober/november. Enligt den preliminära sammanräkningen så blev resultatet att vi behåller vår tidigare 6 mandat. De enda förändringarna jämfört med förra valet är att Hembygdens kyrka tar ett mandat från Sverigedemokraterna. Eventuellt så kan det efter den slutliga räkningen bli så att vi får ytterligare ett mandat, men chanserna är mycket små. Större risk är det att SD får tillbaka sitt tredje mandat, vilket samtidigt skulle innebära att Centerpartiet tappar ett mandat och får 4 istället för 5.

Ett stort tack till alla som tog sig till vallokalerna och till alla som jobbade i valrörelsen. Vi stod på torget nästan varje dag i tre veckor, delade ut material i brevlådor, annonserade i lokaltidningen, publicerade videos och delningsbilder på Facebook och Instagram med uppmaningar om att rösta och med information om vårt kyrkopolitiska handlingsprogram.

Igår gick vi till Steg 4 i Regeringens plan för hur pandemirestriktionerna ska trappas ner. Nu gäller att ovaccinerade (gäller inte de som är under 18 år eller inte vaccinerat sig av medicinska skäl) bör vidta försiktighetsåtgärder för att undvika att själv bli smittad och att undvika spridning av covid-19 och bör därför, när det är möjligt hålla avstånd till andra människor, och särskilt undvika nära kontakter med personer i riskgrupp och personer som är 70 år och äldre. 

Med det sagt så känns det skönt att vi snart kan börja mötas på riktig, men vi fortsätter givetvis att visa varandra hänsyn och stannar hemma om vi känner oss sjuka.

Tillsammans för ett bättre Vallentuna!